Undvik matsvinn! Restmat är också festmat!

Att laga middag av ”ingenting” kan vara vägen till att bli bättre på matlagning och en början till mera kreativitet och mindre matsvinn i det egna köket.

På tre år har den årliga matbudgeten för en genomsnittlig finländsk familj ökat med över 2000 euro. Samtidigt kastar finländare i genomsnitt nästan 30 kg matavfall per person i året. Även om den här mängden minskar år för år så är det ändå alltid möjligt att ändra på matvanorna och få matvarorna att räcka lite längre.

Det flesta känner till ” Masterchef” och den klassiska ”Mystery Box utfordringen, där deltagarna trollar fram imponerande rätter av slumpmässigt utvalda ingredienser. På samma sätt kan begränsningar leda till kreativa lösningar i det egna köket. Även med ett halvtomt kylskåp, eller när det är lite för lång tid till nästa lön, så kan man laga goda måltider som både mättar och är fulla av näring i en upptagen vardag.

Men räddningen kan nog starta långt innan krisen inträffar. Bygg upp en ”regnvädersfond” i ditt kylskåp, frysen och torrförrådet. Lagra grönsaker på tillbörligt sätt för en längre hållbarhet. Speciellt rotgrönsaker är rimliga, allsidiga och håller sig bra länge. Ett gott trix om grönsakerna håller på att bli skröpliga eller lite så där ”blöta” är att skära ner dem i bitar och koka dem till en buljong som passar fint till vilken soppa/gryta som helst och det bästa med det är att du behöver  inte bry dig om att skala dem, du bara lägger dem i en kastrull och tillsätter vatten just så mycket att det täcker allt och så låter du det koka i ca ½ timme, då har du den bästa hemlagade buljong du någonsin lagat och den kan du till och med frysa in för ett senare tillfälle, men kom då också ihåg att använda det du fryst in.

Frysen är din bästa vän i nöden, men låt den inte bli en gravgård för dina rester!

Frysen kan då hellre fungera som en andrahandsmarknad för en framtida middag. Samla grönsaksrester, örter, skrov, ben och avskär i en påse och koka buljong på det när påsen är full. Frusen färsk chili, ingefära och pepparrot kan rivas direkt från fryst tillstånd ned i grytor och soppor, marinader och dressingar.

Uppskuret bröd, tunnbröd, hamburgerbröd och portioner av fisk och kött kan vara räddningen när middagen måste gå snabbt. Ha en arsenal av kryddor, korn produkter, torkade bönor och hermetiska skatter som sardiner, anjovis och krossade tomater som smarta basvaror i skåpet.

Hämta inspiration från bokhyllan, bläddra i några av dina samlade kokböcker för där hittar du garanterat en hel del recept som är baserade på det råvaror du har hemma. Börja baka hemma igen så som man gjorde det förr och lär dig behärska konsten att sylta och fermentera och en helt unik köksvärld öppnar sig för dig, du kan göra stora ekonomiska inbesparningar bara med det.

Odla din nyfikenhet och skaparkreativitet med utgångspunkt i ett halvtomt kylskåp. Laga en plan för maten efter middagen och ställ dig själv den kritiska frågan: Vad kastar jag oftast bort? Nästa gång du öppnar dina skåp, ge den halvtomma boxen med crème fraiche, det slappa morötterna, den öppnade konserven med halvtorkade bönor längst inne i skåpet och det kokta potatisarna från gårdagens middag en frisk blick, det kan bli starten på veckans bästa måltid.

Några tips för mindre matsvinn!

·        Koka buljong och fond av ben, skrov och grönsaksavskär.

·        Frys chili, pepparrot och ingefära, de kan rivas på rivjärn direkt från frysen.
 Frys uppskuret bröd, kött och grönsaker för att förlänga hållbarheten.

·         Ha alltid korn produkter, bönor och konserver i skåpet

·         Laken från till exempel saltgurkan är en god utgångspunkt för en dressing eller dipp.

·         Du förlänger hållbarheten på örter om du fryser dem eller lagar en ört olja eller pesto.

·        Spara på saltlaken till fetaosten och lägg den på glasburk där du också sparar på den fetaost du     eventuellt har kvar, saltlaken kan du även använda till att marinera fisken med innan du skall     steka den, det är ett av det många sätten att minska på det egna matsvinnet.

·         Använd registret i dina kokböcker du har för att hitta recept baserat på det ingredienser du har.

·         Se på recepten som inspiration inte som facit och tillpassa dem utifrån det du har tillgängligt.

·         Lär dig att baka, det är inte svårare än att man följer recepten.

·         Börja sylta, konservera och fermentera.

·         Ha en egen hylla i kylskåpet för rester och mat som närmar sig sista datum.

·        Inför en fast restmatsdag i veckan. Gör det till en begivenhet där alla medverkar, laga en restfest middag och utmana dig själv med en personlig Mystery Box utmaning.

·        Ta hjälp av AI (Artificiell Intelligens)
till att laga veckomenyer baserade på ingredienser du redan har där hemma.

·        Sist men inte minst, inkludera hela familjen i projektet och ni kommer märka att den månatliga matbudgeten i familjen har gått ner samtidigt som matsvinnet har minskat betydligt i ert hem.

Risrester förtjänar alltid en ny chans, och flera rätter smakar faktiskt bäst med dags gammalt ris!

Stekt ris sallad med överblivna grönsaker
Recept för 4 personer
Ingredienser:

300 g gårdagens kokta ris (ingen skillnad på vilket ris)
1 msk olivolja
Grönsaksrester, till exempel, gurka, lök, sallad, riven morot, tomater.

Till dressing:

halvfull crème fraiche box
2 msk äppelvinäger
1 msk soja
1 tsk honung
Riven fryst chili eller ingefära

Över salladen:

Lite grovt hackade mandlar eller valnötter eller salta nötter. Eventuella köttrester, kyckling, fisk, nötkött.

Tillvägagångssätt

Börja med att steka riset i en het stekpanna med olja, flytta över det stekta riset i en skål och blanda in alla grovt skurna grönsaker. Blanda samma ingredienserna för dressingen och häll över rissalladen, blanda väl och strö till sist över eventuella köttrester och/eller grovt hackad mandel eller valnötter.

Bon appetit!

Det dolda matsvinnet!

I fjol höst kom den trista nyheten om att några nordiska restauranger som serverar endast restmat lagat på råvaror som normalt blir kastat måste stänga för gott till trots för fantastiska anmälningar och gröna stjärnor för hållbar gastronomi i Michelin guiden. 

En av de nordiska restaurangerna var restaurang Rest i Norge. Restaurang Rest var kökschef Jimmy Øyens skötebarn, en av det restmat restaurangerna med en mycket klar vision om att visa gästerna hur “Oetiskt” och “Ologiskt” det är att vi kastar missformade grönsaker och ovanliga styckningsdelar av djur.

Restauranger av det här slaget som med både inlevelse och innovation kastar sig in ett koncept med att laga gourmetmat av råvaror som annars hade hamnat i soporna borde absolut inte behöva stänga sina dörrar för gott, det är förebilder och främjare av en miljövänligare och klimat smartare framtid vi alla borde ta del av. 

Det finns nämligen enorma mängder mat som aldrig kommer in i livsmedelsindustrin eller i butikerna. Det här dolda matsvinnet visas inte heller i den officiella statistiken över matsvinn, för där uppges bara det som produceras för att bli mänsklig föda.

Ett exempel på outnyttjade resurser är den moderna värphönan. Värphöns är avlade för äggproduktion och inte kött. I praktiken är det så lite kött på en värphöna att det inte ägnar sig till mat, tror vi! De höns du kan köpa i butiken är avelshöns ämnade för slakt och försäljning i butik. 

Årligen kläcks det över 7,2 miljoner kycklingar av värphöns. Hälften av dessa är han-kycklingar som avlivas direkt efter att det kläckts och resten lägger i genomsnitt 330 ägg innan det avlivas 75–80 veckor senare. Det betyder att minst 3,6 miljoner värphöns destrueras, som det så vackert heter, varje år. Detta är fullständig galenskap och helt fel och ger en ganska så direkt fingervisning om hur illa det är och hur lite vi egentligen bryr oss om de enorma resurser vi har i alla våra råvaror.

Det är många som anser värphöns kött som segt, men då har man nog inte tänkt efter ordentligt och inte heller riktigt förstått detta med att utnyttja en råvara maximalt. Så mycket buljonger, fonder och såser som det i dag används i både hemmet och på restaurang så blir det ändå ganska märkligt och förvånande att ingen kommit på tanken att också använda värphöna till framställning av fond och buljong, för om det destrueras runt 3,6 miljoner höns i året så går det också ett par tusen liter potentiell fond och buljong direkt i soporna, vill vi verkligen ha det så? 

Hållbar gastronomi, djurvälfärd och visionen om ett så kallat grönt skifte är någonting vi alla konsumenter har blivit mer och mer upptagna av och anser som viktig men då är det också viktigt att vi får möjligheterna till det, vi som konsumenter behöver också ställa oss frågan är vi så medvetna kunder som vi påstår oss vara, vi är medvetet eller omedvetet trots allt medskyldiga till att så många som 3,6 miljoner höns destrueras varje år, är det värt det?

Tänk om vi alla, både i hemmet och innom restaurangköken, skulle lära oss RÅVARUMAXIMERINGENS PRINCIPER och utnyttjade denna kunskap fullt ut, det skapar ju en fantastisk (s)vinn -vinn situation.

Bon appetit!

Artificiell intelligens - en robot på köket!

Man blir inte bättre på köket av att vara rik och köpa sig en köksrobot. Man behöver fråga sig själv – ”Varför är jag här på köket?”

Har du en robotdammsugare? Använder du röststyrning i bilen för att slå på vindrutetorkaren? Har du elektroniskt dörrlås, videoövervakning, strömkontroll och ljus- och ljuddämpning kopplat till din mobiltelefon för hemmet?

Personligen är jag skeptiskt till allt av teknologi som måste programmeras och lovar göra arbetet för mig lättare. Man har mer än nog med att försöka komma ihåg hur man ställer in ugnen för att den skall starta några timmar senare, och allt som oftast så måste man eftersom man antingen slarvat bort eller kastat bruksanvisningen hämta den från mobiltelefonen eller Ipaden, förutsatt att man minns var man hade lagt den då!

Det är som med denna nya Chatt roboten (ChatGpt- din virtuella assistent baserad på en stor språkmodell som skall hjälpa dig hitta alla det rätta svaren) om du skall få ett riktigt svar måste du ge maskinen så otroligt goda instruktioner att du lika gärna kunde ha gjort allt själv. På ett kök är det inte lathet eller teknologi-versioner det handlar om, men vilken mat filosofi det representerar.

För en Foodie eller matnörd med stark prylfetisch står en Thermomix överst på listan. Den är jävligt dyr, högteknologisk och lovar att allt skall bli så mycket bättre med den. En Thermomix är en kombinerad mat-processor, slowcooker, Ipad och vikt våg, kort sagt en mixer med värmeelement.

Många producenter försöker att följa efter och kanske New Wave Thermochef Natura, Thermocook Pro-M eller Magimix cook Expert är lika bra eller ännu bättre men enligt alla matnördar så är Thermomix, Teslan bland alla köksmaskiner och marknadsförs också som om den var en bataljon med kockar. Den kan göra det mesta, bortsett från att laga en lista, handla och göra rent köket efteråt. Den kan hacka, sautera, ångkoka, koka, knåda, långtids koka, karamellisera, fermentera, vispa, laga dressingar och varma såser.

Maskinen kan röra för dig i flera timmar, sautera, mixa, koka, krossa is och den kan koppla sig upp till ett bibliotek med över 40 000 recept. Du slipper smutsa ner din mobiltelefon eller Ipad på bänken med mjöliga och skitiga fingeravtryck, men ja, du behöver ett abonnemang. Och dessutom måste du, och detta är hela poänget här, programmera maskinen fram till den uppgift du vill att den skall utföra, och den kan tyvärr bara göra en sak åt gången.

Det står en Thermomix på det flesta fine dining restaurangkök, där är man beroende av denna pryl för att få så jämna och perfekta resultat som möjligt när man håller på med kemiskt avancerade processer. Om du först och främst är på ett kök därför att du gillar prylar av det här slaget, och om du hellre vill läsa bruksanvisningar än kokböcker så varsågod, jag skall inte stoppa dig från att göra köket om till ett laboratorium. Men för att vara helt ärlig så kan du då i stället lika gärna börja med att laga hemmabyggda drönare eller limma ihop byggsatser av krigsskepp.

För oss som lagar mat hemma, på olika kunskapsnivåer, blir nog denna Artificiella Intelligens på köket en fel väg att gå, antingen lagar man någonting som är så enkelt att man klarar det innanför den tidsram man har eller så tar man sig tid till att kunna göra allting ordentligt själv.

Allt sedan kylskåpet lanserades för första gången har målet med teknologin i köket varit att det skall göra arbetet för husmor eller husfar lättare, säkrare och snabbare, men varje framsteg har också fört oss längre bort från det gamla och kända teknikerna, råvarorna och den ursprungliga meningen med att laga mat till familjen.

Nuförtiden har vi max tio rätter vi varierar mellan när vi äter oss sjuka på högteknologiskt- och industriellt processad mat, och när vi har glömt hur man lagar köttbullar från grunden av, och när vi tycker att det är äckligt med fisk som har skinn och ben eller svimmar av tanken på att vi måste stycka en hel kyckling i mindre delar, ja då är det nog kanske på tiden att gå tillbaka till det gamla ursprungliga köket.

Det du behöver är så goda råvaror som du har råd till, ett minimum av vispa, hacka- och stek tekniker, en god kniv och en eller annan form för värme, resten är pur och ren analog kärlek till det du håller på med. Du behöver öva dig på tillräckligt många recept så att det sitter i både ryggmärgen och fingertopparna. Du måste lära dig att rensa och filea en fisk, binda upp en stek och skära en lök. Du behöver träna dig på att vispa ihop en riktig hemlagad bearnaise på egen hand med ägg och smör i ett vattenbad. Du måste lära dig kunna känna med fingrarna när degen är färdig eller biffen är mör för ingenting av detta kan någon som helst maskin göra för dig.

Så kan du i stället för den där fullständigt onödiga Thermomixernas Tesla köpa dig en tekniskt avancerad och effektiv diskmaskin som dessutom fördelar själv alla bestick, både knivar och gafflar på rätt plats i diskmaskinen, det om något hade varit ett stort framsteg!

Källhänvisningar

Mat fra Norge
Kjøkkenrevisionen
Per Asbjørn Risnes

Bon appetit!

Kulinariska personligheter - Astrid Lindgren

Astrid Lindgrens (1907 – 2002) underbara och dubbelbottnade berättelser om Pippi Långstrump, Barnen i Bullerbyn, mästerdetektiven Blomqvist, Nils Karlsson-Pyssling, Emil i Lönneberga, Saltkråkan och alla det andra barnböckerna känner numera väl varenda finländare till. Det man möjligen inte vet är att flertalet av hennes böcker blivit översatta till 53 språk däribland även det afrikanska språket Swahili och Kinesiska Mandarin. Hon är med all rätt älskad över hela världen.

Den som inte ännu läst hennes skildring av föräldrarna, ”Samuel August i Sevedstorp och Hanna i Hult”, har något att se fram emot och vi som redan läst den gör det om och om igen. Där finns också en liten fin sak om mat – vilket förresten inte alls var ovanligt i Astrids böcker.

”MAT SKA MAN TALA MED BARN OM, DET TYCKER DOM OM” sa hon en gång själv.

Hon påminner oss läsare om det första hon varit med om och som satte sig som ett lent och gott minne hos henne – Barndomens kalas.

”Ett par timmar tog det oss att komma dit, och när vi var framme, stod mormor som vanligt på sin farstutrappa och tog emot. ’ Alle mie barn och alle mie barnbarn’, sa hon och grät av rörelse.

Det åts mycket på kalas i Småland. I vardagslag var kosten enkel, men när det var kalas, så var det kalas! Kaffe med vetebröd och kakor serverades så fort man kom vid 11-tiden, sen tog det ungefär en timme, så var det middag som började med stort smörgåsbord. Mer behövde i varje fall ingen unge för att bli proppmätt, sen rymde vi ut och återgick till lekarna. Men vi upphörde aldrig att förvånas över det stora, som såvitt vi förstod inte gjorde någonting annat än åt från det de kom till dess de for.”

I boken om Emil i Lönneberga bland ”nya hyss av Emil i Lönneberga” från 1966 finns det en hel del skrivet också om mat. ”Nu hade alla bråttom i Katthult, för där gjorde de minsann jul ordentligt, först var det den stora julbyken. Så slaktades stora julgrisen, och sedan fick man knappt plats själv i köket, sa Lina, för alla paltar och fläskkorvar och grynkorvar och hackekorvar och potatiskorvar och bräckkorvar som trängdes där med skinkor och sylta och revbensspjäll och jag vet inte allt.

Enbärsdricka hörde också till, när det var jul. Och så bakades det bröd så att man kunde hisna, limpor och sirapsbröd och fint rågbröd och saffransbröd och vanligt vetebröd och pepparkakor och en särskild sort små goda kringlor och maränger och klenäter och smörbakelser, ja, man kan inte räkna upp allt. Och så ljus förstås, det skulle man också ha. Emils mamma och Lina höll på nästan en hel natt och stöpte ljus, stora ljus och små ljus och grenljus, för nu skulle här minsann bli jul.

Alfred och Emil spände Lukas för timmerkälken och for till skogen efter julgran, och Emils pappa gick ner till logen och rotade fram ett par havrekärvar som han hade sparat åt sparvarna, ’det är ett enda stort vansinne, men sparvarna ska ju också leva när det är jul’ sa han.

Det fanns fler att tänka på, fler som också måste få leva när det var jul. Alla hjonen i fattigstugan! Fattigstugan var någonting som fanns förr i tiden, full med fattiga utslitna gamla människor som bor där tillsamman i enda röra. Och det gick väl an om inte den Kommandoran var en sådan mara. Kommandoran satt hela dagen uppe på sitt vindsrum med tänt grenljus på bordet och åt korv och palt och skinka och saffranskusar så att hon kunde spricka, men nere i fattigstugan satt de andra runt väggarna och grät och hade bara lite salt sill att äta, fast det var jul.

Emil sa ingenting, men till sist slog han näven i vedskrubben och sa: ’Jag vet en som ska ställa till kalas!’ Och KALAS skulle det bli så att det brakade om det, för nu skulle vart levandes hjon i Lönneberga fattigstuga till Katthult och det tvärt!”

Att Emil fixade den saken det är solklart och det utan att ens ljuga. Han använde bara sin list, Kommandoran skulle hitta en tom fattigstuga medan alla dom andra var i Katthult på kalas.

Så här fortsätter Astrid Lindgren själv:

”Och kalas blev det. Emil och Alfred och lilla Ida hjälptes åt att kånka fram ur skafferiet så mycket de orkade bära. Och nu vill jag du skall veta vad som stod på köksbordet i Katthult den här annandagen, när de hade burit färdigt, där stod:

Ett fat med paltEtt fat med fläskkorv
Ett fat med sylta
Ett fat med leverpastej
Ett fat med bräckkorv
Ett fat med köttbullar
Ett fat med kalvkotletter
Ett fat med revbensspjäll
Ett fat med grynkorv
Ett fat med potatiskorv
Ett fat med sillsallad
Ett fat med salt kött
Ett fat med rimmad oxtunga
Ett fat med hackekorv
Ett fat med stora julskinkan på
Ett fat med stora julosten på
Ett fat med limpbröd
Ett fat med sirapsbröd
Ett fat med fint rågbröd
En stånka enbärsdricka
En kanna mjölk
En karott med risgrynsgröt
En bunke med ostkaka
En skål med katrinplommon
Ett fat med äppelkaka
En skål med vispgrädde
En skål med jordgubbssylt
En skål med ingefärspäron samt
En liten helstekt spädgris garnerad med sockerkristyr.

Och det satt kring bordet, alla de små hjonen från Lönneberga fattigstuga, mycket tåligt satt de där och väntade, men för varje fat som bars fram tårades deras ögon alltmer.

Alfred och Emil och lilla Ida åt också. Men Ida kunde inte få ner mer än ett par köttbullar, för hon började tänka. Hon kom plötsligt ihåg att i morgon på tredjedagen, oj, då skulle ju alla släktingarna från Ingatorp komma till Katthult! Och här gick kalasmaten alla världens väg! Hon hörde hur det knaprade och knastrade och smackade och sörplade runt bordet. Det var som om en skock rovdjur hade kastat sig över bunkar och karotter och fat. Lilla Ida förstod att så äter bara den som är riktigt utsvulten, men det var hemskt i alla fall. Hon ryckte Emil armen och viskade så att ingen mer än han skulle höra det:

’Är det säkert att det här inte är ett hyss? Tänk på att di kommer från Ingatorp i morron!’ 

Där är di redan tjocka så det räcker’, sa Emil lugnt. ’Det är väl bättre att maten kommer där den gör nytta’.”

Vem – utom Astrid Lindgren – kan berätta så underbart?

Astrid Lindgren skrev och kämpade för barn hela sitt liv. Först och främst var hon upptagen av barnens rätt till ett tryggt och gott liv med minst en vuxen människa i närheten som älskar dem. Astrid besvarade brev från hundradevis – ja tusenvis av barn, och började på sina äldre dagar engagera sig i både politik och inte minst barns rättigheter.

Jag skulle önska jag kunde resa tillbaka i tid, för att kunna jobba några dagar på en liten svensk gård som i många av Astrids historier, och få tillgång till naturen, närheten till råvarorna och möjligheten till att laga alla det rätterna helt från grunden.

Astrid levde hela sitt vuxna liv i Stockholm, men tillbringade sommardagarna på gården till sina föräldrar. Efter att barnen flyttat hemifrån, insisterade Astrid på att alla skulle komma hem till henne på söndagarna för att äta middag. I årens lopp kom barn, svärsöner- och döttrar och fler och fler barnbarn för att äta köttbullar, kalvstek och andra läckerheter. 

Astrid Lindgren var bokstavligen på alla sätt och vis en ”Barnens Ambassadör” 

Raggmunk med fläsk och rårörda lingon
Ingredienser:

5 dl lingon
2 dl socker

800 gram potatis
2 dl vetemjöl
1 tsk salt
4 dl mjölk
1 ägg
600 gram fläsk eller bacon
Smör till stekning

(På bilden är raggmunkarna staplade på varandra som ett torn med fläsk i mellan varven)

-Rör ihop lingonen och sockret i en skål och låt det stå och dra på köksbänken i en halvtimme. Det här rårörda lingonen håller sig i några veckor i kylskåpet.
-Skala potatisen.
-Blanda samman mjöl och salt och vispa in halva mängden mjölk till en slet smet. Vispa därefter in ägget och resten av mjölken.
-Skär fläsket eller bacon i strimlor och bryn det tills det fått en gyllen färg, lägg det till sidan och håll det varmt, spara på fettet tills du skall steka raggmunkarna.
-Riv ner potatisen på rivjärnets grövsta del i smeten, blanda väl och stek ungefär ½ dl av smeten per raggmunk, stek dem tills det fått en vacker gyllene färg på bägge sidor.

Servera raggmunkarna med det stekta fläsket eller bacon och rårörda lingon.

Bon appetit!

Ryska ärter, lyxen från öst!

Det kostar skjortan, men kan använts till både fisk och kött och dessa ryska ärter har inte längre någonting med vår stora granne i öst att göra. Ryska ärter är omogna och torkade ärter av arten Pisum sativum som efter att det har torkats och rostats går igenom en fullständig förändring i både utseende och inte minst smak.

Det var under den så kallade ”Pomorhandeln”, handelsförbindelser mellan pomorerna i nordvästra Ryssland och kustbefolkningen i Nordnorge, från Vardø i öster till Bodø i väster som Pomorhandeln bedrevs från 1740 fram till ryska revolutionen 1917 och man i Norge blev känd med dessa exklusiva ”ryska ärter”.

Ursprungligen idkades byteshandel mellan Nordkalottfolken. Spannmåls-produkter från Ryssland byttes mot i första hand fisk från Nordnorge. Efter hand utvecklades handeln till handel med varor med pengar. Rubler användes som betalningsmedel på flera håll i Nordnorge. Pomorhandeln försiggick genom att ryska pomorer från trakterna av Vita havet och Kolahalvön seglade till nordnorska fjordbygder och handelsplatser. Pomorerna var duktiga sjöfarare. Förutom handels-trafiken västerut etablerade de en handelsväg österut, bortom Uralbergen till norra Sibirien. 

I dag är det en liten familjebedrift i Kragerö som producerar ryska ärter på helt vanliga norska ärter och produkten finns i många livsmedelsbutikers sortiment.

Traditionellt användes det ryska ärterna till vilt men det passar även utmärkt till den norska lutfisken, en stekt biff, lammkött, kalvkött, lax och kokt torsk. I lång tid var det endast det övre samhällsskiktet som använde dessa ryska ärter eftersom det var och delvis ännu är ganska så kostbara. Det höga priset kan förklaras med att det går åt ca 25 kilogram färska och gröna ärter för att laga 5 kilogram ryska ärter och det är en arbetsam process. Trösten är att det sväller 1½ gång sin storlek när det läggs i blöt. 

I den norska kokboksförfattaren Henrietta Schönberg Erkens kokbok från 1914 finns ett recept på Stuvade ryska ärter. 

 Russiske erter (Ryska ärter)

 150 g ryska ärter
1 liter kallt vatten
1 tsk salt
1 tsk socker
60 g smör
1 msk finskuren persilja 

Tvätta ärterna och blötlägg dem i det kalla vattnet i 1–2 dygn. Koka dem i det samma vattnet tills det är möra, ca 1½ timme. Vattnet skall då som regel vara inkokt och ärterna rörs samman med smör, salt, socker och den finskurna persiljan. Vill man ha stuvningen jämnare kan man vända in en halv tsk vetemjöl med smöret. Dessa ryska ärter tillsammans med en skvätt citron och en klick smör är den absolut bästa kombination till en stekt torsk och har du dessutom lite tärnad och sprödstekt bacon till så blir måltiden fullständig.  

Källhänvisning:

Mat fra Norge/ Per A. Borglund

Bon appetit!