Fisk och potatis

Det flesta skandinaver har på en eller annan tidspungt varit
tvungna att ge vänner och bekantta, främlingar och utländska
gäster svar på den frågan som alla har gått och funderat över:
Hur klarar man sig att bo på ett så kallt och så långt uppe i nord
varande ställe som Skandinavien?.

Medan jag känner mig lite förnärmad över frågan, är det trots
allt en bra förfrågan - inte för att fundera över om vi har ström
och telefon, och om det går isbjörnar löst på gatorna. När livet,
för oss moderna människor - gott inpackade och beskyddade
av industrivälstånd och högteknologi - som emellanåt kan kännas
outhärdligt; hur var det då för våra förfäder ?. Hur kan man då
egentligen bo på ett ställe där vintern är hård och kall, och
sommaren allt för kort, extatiskt exploderande, i ett land med
både fjäll och dalar, milsvidda skogar och förhållandevis lite
odlingsbar mark, så långt uppe i norr på jordgloben att du kan
sätta ifrån dig en kaffekopp på globens topp utan att den för den
skull glider av. Det ända svar jag kan komma på är nog Fisk och
Potatis, - det gastronomiska svaret på tur och uthållighet.

Ändå så mycket vi älskar föreställningen om midnattsolen,
fjället och vildrenen eller norrskenet, så är det fisken som
gjort det möjligt för oss att överleva i det kalla nord. Fisk
och potatis är en mat som uppfordrar till både konservatism
och experimentering, tradition och innovation. Båda två är
nästan perfekta som sådana, och när det serveras i all sin
enkelhet, är det få ting som kan vara bättre. Fisk och potatis
kan stå orubbligt och tryggt på ett middagsbord en helt
vanlig vardag, samtidigt är det ingenting i vägen för att låta
dem vara den fina middagens höjdpungt, där du inte sparar
på någonting.

Strömmingen är ett av det godaste exemplen på den
konservatism, experimenterande, tradition och innovation.
Den har i alla tider och i långa tider varit den råvara man
fick billigt och kunde mätta många munnar med, den blev
saltad, halstrad, stekt, kokt, innlagd, syltad rökt och nu på
senare tid har den också blivit till foder, - vilket vi kan ha
många åsikter om, och personligen tycker jag att de är
beklagligt och väldigt synd, men förutom det så har just
strömmingen varit en av det fiskar som bidragit till vår
överlevnad och vistelse här i det så kalla klimatet uppe i
norr, den var helt enkelt en obligatorisk näringskälla
som formades till en tradition och kultur och numera
också en innovation.

"Även om man har råd att äta gåslever varje dag så
kan man inte. Man skulle tröttna till antipati. Men si,
strömming kan man äta varje dag och ändå älska det
lika mycket".

"Dessa underbara fiskar som nordisk gastronomi
inte kan vara nog tacksam för".
( Tore Wretman)