MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

lördag 1 januari 2011

Det Nya året 2011. "Barnets år" ?

Man brukar säga att det är bäst att ta tag i hornen på oxen genast, ett ordspråk som inte behöver något förtydligande eller mera ingående bemärkande. Vi tar nu det första stegen in i det nya året och trots alla våra förväntningar är det ett år vi ännu inte vet någonting om, hur det kommer att utveckla sig eller bli. Förväntningarna och önskningarna är säkert många, lika många som alla de ännu oförutsägbara händelser som trots allt kommer att ske.

Här i Norge är man mannagrant stolt över att landet är ett kungadömme, dessutom ett kungadömme med en Kung som inte är styrd av andra som någonslags marionett, Kung Harald är en folkkär och fram för allt Folknära  monark, en som bryr sig om alla, en som bryr sig särskilt om det allra mest utsatta i samhället, nämligen, barnen.

Jag kan inte låta bli att reflektera över det otroligt fina Nyårstal Kung Harald höll på Nyårsafton, där han nämnde hur viktigt det är att låta barn få vara barn och inte små vuxna, vad han menade var att det finns allt för många barn som inte får chansen att vara barn därför att de måste ta hand om sina egna föräldrar, och sådant gör intryck. Han nämnde också någonting som jag tycker var väldigt intressant och särskilt viktigt med tanke på barnens uppfostran. Kung Harald nämnde att inte bara föräldrarna har ett socialt ansvar inför barnen, ansvar bör också samhället och i särskild grad Skolan ta, givetvis i samförstånd med föräldrarna, det är på det viset barnen kan känna sig trygga och så småningom bli självständiga. Skolan är en viktig plats för barnen i deras uppväxt, där får det den grundläggande informationen och baskunskapen för ett socialt liv, de ger dem en start i livet i form av inlärd kunskap, ett yrke och ett framtida jobb, någonting som ger både barnen och hela nationen en rikedom och generösitet, en säkerhet och stabilitet. Barnen är de man bygger framtiden på och tar vi vara på den resursen ordentligt nog kan vi även växa som en nation.

Det var ett tal som satte många norrmäns ögon i tårar och som samtidigt stärkte människorna i tron på ett bättre samhälle, ett samhälle där vi värnar och tar hand om vår bästa resurs, Barnen. I den förbindelsen och med Kung Haralds tal i minnet, inte bara önskar och hoppas jag utan även påkallar och uppmanar alla vuxna, föräldrar, nära och kära, politiker och beslutsfattare i Finland att ta ert stora ansvar på allvar och visa vad ni går för, visa den Finländska sisun, med en beslutsamhet lika stark som ert grannland Norge gör genom sina handlingar och uttalanden. Skolan med sina lärare, rektorer och kosthåll bör kunna uppvisa bättre resultat än vad som hittils blivit presenterat, skolmaten är under all kritik fortsättningsvis, det har många samhälls-organisationer, ( därebland Marthaförbundet) redan fastslagit, hur skulle det vara om vi alla tog oxen vid hornet redan från första dagen, sade vår uppriktiga mening och våga ta vårt ansvar, det tänker i varje fall jag göra. Att behöva kämpa för en så elementär och grundläggande princip som mat till barn på dagis och skola borde aldrig behövt bli en realitet, speciellt när man ännu till i Finland kan stoltsera med att den offentliga skolmåltiden fyllt 61 år. kampen om skolmaten och dagismaten fortsätter som aldrig förr och mina händer har redan fattat oxens horn i ett stadigt grepp. För mig är barnen i fokus genom den mat det blir serverade offentligt på dagis och skola, kanske detta borde bli barnets år, ett Gott nytt år. Tänk så mycket vårt lilla land Finland kunde växa som nation om vi hörsamade denna önskan,  att sluta bortprioritera våra barn.

Varför skall vi i Finland vara sämre än våra Nordiska grannar?
Bon appetit

Inga kommentarer: