fredag 1 juli 2011

Enkelt men ändå så svårt!

Varför gå över ån för att hämta vatten då den egna bäcken är lika full av sprudlande rent vatten, kanske till och med ännu renare vatten en den där ån på andra sidan... och varför ge sig in på en så kostbar och energikrävande handling när resultatet ändå inte är bättre en att man blir utmattad och orkeslös. Har vi glömt bort den gamla sanningen om att det enklaste är oftast det bästa.

Det är med mat som det är med vatten, båda är lika viktiga ingredienser i våra liv, vattnet är källan till allt liv och maten finns där för att sedan upprätthålla våra liv, så enkelt är det men ändå så svårt för många att följa och förstå. Vatten har i alla tider, även nu för oss moderna människor, varit en källa dit man kommit för att antingen friska upp sig och släcka sin törst eller en plats dit man kommit för att söka lugn och ro. Så skulle man också tycka att det borde vara med maten vi stoppar i oss, men så är det inte. Kanske det beror på en så enkel sak som det vad vi väljer att äta, en enkel sak som vi människor gjort så invecklad för oss, invecklad på så vis att alla de goda och hälsosamma valen i vår närhet har blivit undangömda för oss av industrialiseringen och det färdiga matförpackningarna, vi har blivit bortskämda med det förtrollande ordet färdigmat, halvfabrikat och fastfood som tyvärr också passar så väl in i den tid vi lever i idag.

Men mat är inte någonting tillfälligt eller konstant, mat är någonting levande och kräver därför också en massa uppmärksamhet och omvårdnad. Min fråga blir då hur mycket omvårdnad och uppmärksamhet skall vi ge dessa industriförpackningar som fyller butikshyllorna över allt, är det mödan värt att vi tillfredsställer oss med det, när vi vet så väl att det inte fyller någon annan funktion en att fylla magen och kanske göra oss nöjda för stunden. Vad är det som har gjort oss så fåfänga att vi väljer minsta motståndets lag, att vi väljer halvfabrikat och färdigmat framom genuint hemmagjord, god, nyttig, hälsosam och näringsrik husmanskost. Jag vägrar tro att det endast skulle bero på en slags påverkan av reklam eller lättja och lathet, det måste finnas någon mera vägande och större orsak bakom. 

Vad detta beror på har jag inte ännu kommit på men däremot vet jag att
kortrest mat, närodlad, lokal och ekologisk mat samt handgjord mat som husmanskost skördar stadigt nya anhängare och även om, genom en nyskapande kraft, återvinner den mycket av sin forna glans i både historisk och traditionell matlagning. Och det bara för att den förespråkar den ärliga och rena matfilosofin. Som sagt varför skall vi envisas med att tro på att gräset är grönare på andra sidan staketet eller att vattnet smakar ännu bättre på andra sidan av ån. Våga tro på det egna och visa att du är stolt av det, och kom ihåg ärlighet varar längst, det stärker dit självförtroende och gör dig till en lyckligare producent och mig till en ännu mera målmedveten konsument. 


Bon appetit


Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen