Kräftfatet, nubben och sällskapet
En samnordisk tradition och ett kulinariskt arv
Se, gurkorna svälla, tomaterna glöda,
och sängarna digna av mångfärgad gröda.
Men luften är full av det längtande, tomma,
som kommer då hösten begynner att blomma.
Jag vill mig fördjupa, jag vill mig förlora
i brinnande famnen på fullmogen Flora,
som går under plommon en mörknande natt
med solros och vallmo i korngul hatt.
När skördarens hopp är bekrönt och fullbordat,
då saftas alltmera den druva vi jordat,
ty se hur potatisen blommar i holen
som mjälla aklejan, som bleka violen.
Se, krögar Auctumnus för fram sina foror,
och borden bekransas av fladdrande Floror.
Det dukas i lövsalens högvälvda rum,
och lyktorna lysa och kvällen är ljum.
Det susar i dillåkerns mäktiga kronor,
och kräftfaten rågas med romstinna honor.
Då hämtar du raskt vid husets vägg
en kvist av det krusiga gubbaskägg,
den bästa av alla de brännvinskryddor
som ses så gärna kring slott och hyddor,
och tömmer din dryck med den gröna drägg.
(Erik Axel Karlfeldt)
Säsongen inleds för i år
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar