MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

söndag 3 oktober 2010

Kortrest mat a la Tikkanen


Förrätt:
Rökt sik från Aketun på rågbrödskrutong
gravad sik och en pestosenapssås samt 
en Hakadalsröra

Varmrätt:
Örtmarinerad lammbog och en skysås
Persiljerotspuré med havrerotskrisp
och sparrisbroccoli

Mellanrätt:
Eike gårds camember-ost 
gratinerad i hjortron-timjankaramell
med röda vinbär

Efterrätt:
Chokladfondant med hemlagad jordgubbsglass från Ringeriket
och en blåbärskompott

Ett resultat av råvaror som plockades på Matstreifen 
Alla recepten är upphovsmannarättsligt skyddade

© Christian Tikkanen 

Bon appetit


2 kommentarer:

Anonym sa...

Hallåjsan där borta i Stenröset! =)
Känner mig alltid lika välkommen på denna blogg, första musikstycket måste vara speciellt utvalt med Zwei i åtanke: Send in the clowns. =)
Nu har jag en liten fråga att komma med. I helgen diskuterade jag bl.a. ett mörkt bröd som Zånens Mormor gjorde förr. Malt och en massa andra konstigheter ingick, och mest förvånande för mig var att den enda vätska som användes var apelsinjuice. Tanken på att det skulle vara nåt mycket gammalt recept dök upp, Mormor är snart 90, men sen började jag inse fakta: Jag har ingen aning om när dom första citrusfrukterna nådde Norden!
Då vänder man sig till det tvåbenta uppslagsverket Stumppen och väntar otåligt på saklig info i frågan. Tackar på förhand. =)
Zwei

Christian Tikkanen sa...

Bara hyggeli, som man här uttrycker det så fint... HMMM, Citrus frukterna ja, du nämner att i fråga varande brödrecept innehåller apelsinjuice, och att du antar det vara gammalt, din farhåga kan bekräftas på följande vis:

Apelsinen är den enda frukt som fått en färg uppkallad efter sig, orange, och det har en helt egen historia det också, en mycket blodig sådan dessutom. Namnet orange härstammar ursprungligen från sanskrit, na rangi -naranja -norange -orange. Det om det.

Citrus sinensis - apelsin, tillhör citrusfrukterna tillsammans med bland annat citron och grapefrukt och apelsinträdet härstammar från Kina vilket framgår av namnet apel (äpple) från Sina (Kina). Till Europa kommer trädet vid slutet av 1400- och början av 1500-talet. Då odlade man trädet i speciella hus så kallade orangerier, (franskans orangerie, av orange apelsin) som är uppvärmda växthus och det var bara den högre klassens folk som hade denna hobby att odla bland annat apelsiner i sina orangerier.

De första apelsinerna var sura och beska, de kom från Kina till Medelhavsländerna via Persien på 1400-talet och sändes som allt annat från upptäcktsresor i denna tid till Vatikanen för att där få erkännande hos påven som något acceptabelt för oss människor. Columbus tog sedan med sig apelsinkärnor till Centralamerika på sin resa 1493. Vid samma tid började portugiserna att odla en söt apelsin som snabbt blev eftertraktad vid de europeiska hoven, och därifrån spred den sig runt om i Europa bland hoven och även till oss i norden och i dag odlas apelsiner över stora delar av den varma världen. Apelsinen blir allmänt vanlig för oss nordbor först i slutet av 1700 talet och början av 1800 talet, i alla fall i recept.

Apelsinträdet, som blir fyrtio till femtio år gammalt, är ett 15 till 18 meter högt träd som kan ge upp mot tusen apelsiner per år. I stora apelsinodlingar låter man träden bli 3 till 5 meter höga för att underlätta plockningen. Träden blommar om våren och de vita blommorna har en intensiv doft som känns på långt håll. I arabvärlden har apelsinblomman alltid haft en stor betydelse, där är det inte ovanligt att bruden smyckas med apelsinblommor och får stänk av apelsinvatten som en bekräftelse på att man är fertil.

blev du något klokare