Potatistider!

En av det råvaror man alltid längtar efter till sommaren lika mycket som jordgubbarna är nypotatisen, den här lilla knölen som Inka folket uppe i Anderna på sin tid använde som betalningsmedel, -det sägs att Inka-indianernas störste och rikaste hövding Atahualpaha var inte rik bara därför att han hade mycket guld att stoltsera med-. Det var potatisen som symboliserade hans status och maktposition, hans enorma lager av potatis gjorde honom till en man av stor makt, under den här perioden var det nämligen så att det man betalade med var potatis och inte bara guld, och Atahualpas potatislager lär ha varit enormt. Så högt prisad och ärad har aldrig den här knölen blivit av oss europeer som den blev av inka folket, den har odlats i mer en 8000 år och med ett visst vemod måste man konstatera att den här knölen skulle aldrig ha blivit upptäckt om det inte var för dessa arma äventyrliga och krigiska upptäcktsresande conquistadorernas härjanden bland Inka-indianerna. 


Conquistadorerna var mera intresserade i att roffa åt sig allt det guld som Inka folket hade i sin ägo men i samma veva rövades även potatisen med som ett slags kuriosa byte, något nytt att visa upp för den Spanska Monarken. Potatisen har fått gå igenom en hel del underligheter och konstigheter under sin långa färd från andernas sluttningar förren den slutligen hamnade här hos oss, då när den fördes som ett kuriosa byte till det spanska hovet visste man ännu inte vad man skulle göra med den, så kungen lät sända potatisen till påven för att hos honom få veta vad man hade funnit. Påvens visdom och kunskap var med alla hans undersåtar stor och mäktig och man kunde snart konstatera att potatisen var godtagbar som mänsklig föda, men bara först efter att påven hade välsignat potatisen.


Idag är den här informationen att räknas som föråldrad och gammal, lika gammal som potatisen själv, ca 8000 år, kanske till och med mera, I dag är potatisen någonting så vanligt, ja nästan trivialt, att vi inte alls tänker på dem, vi bara tar dem för givet. Men den här knölen har ett allvarligt förflutet, ett på liv och död.
För bara några få år sedan ( år 2008) blev potatisens status internationellt bekräftad som synnerligen värdefull och inte minst för oss människor en livsviktig råvara, en råvara som med all rätt bör få ett erkännande av internationell karaktär,  det året 2008 blev potatisens internationella år genom FN:s program, den gyllene potatisen.            http://www.potato2008.org/en/index.html


Vi i Norden har lyckligtvis lärt oss efter en lång och mångårig känsla för allt av det goda som moder jord kan frambringa för oss, att potatisen även om den är en nödvändighet så är den efterlängtad och det speciellt på sommaren, då väcker den upp förnimmelser av glädjefulla och smakfyllda känslor. Ta vara på det!


- koka några nypotatisar med skalet på, salta dem inte. Låt dem svalna lite, just så lagom mycket att du kan skära dem i lagom stora tärningar, ca 1x1 cm. Lägg tärningarna i en skål och tillsätt ½ dl sikrom, 2 msk creme frech och 1 msk citronsaft, salta vid behov och några varv med svartpeppar ur kvarnen är allt som behövs, smaka av och servera. Ett måste till midsommarbordets alla andra läckerheter.

Bon appetit.