MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

måndag 29 augusti 2011

Harr du sett näcken röding?






Det är den 28 augusti solen leker tittut mellan molnen, det är ett visst sken som bara kan upplevas den här tiden på året. Vi tar turen upp till en fjällbäck där det sägs att näcken spelar förrädiskt på sin fiol, och där fjällrödingen lär göra vilda hopp för att stiga upp för forssen. Vi är några vänner som bestämt oss för att göra slag i saken och vill utforska huruvida talet om näcken och laxen kan vara sanna. 

Vi sätter oss på kanten av en gammal och sliten stensättning som följer ut efter fjällbäcken i några hundra meter, stenarna är fulla av mossa och lave och verkar vara minnen från en forntid. Här har det tydligt funnits en bosättning som för längesedan blivit övergiven, varför det vet vi inte men samtidigt kan vi inte låta bli att fantisera över om det ändå inte var så att det var här som näcken håller till. Med ens känner vi oss väldigt iakttagna och blickarna våra riktas ut i forssen. Där mitt i den starkaste strömmen av vatten, just där var forssen plöjer sin väg  fram mellan stenar, där var vattnet slungar sig fram som vildast där får vi syn på de som iakttagit oss i en längre tid.

Det är Fjällrödingar och en och annan Harr som kämpar för att ta sig upp för den vilda forsen. Även om vattnet på sin färd genom forsen ger i från sig ett kraftigt dån fångades vår uppmärksamhet av det genom-trängande plaskandet som oavbrutet slog i genom, det var plasket från alla dessa laxar när det huvudstupa störtade ner i den brusande forsen. Vi beslöt oss för att komma dem så nära som möjligt, och vi kom dem till och med så nära att vi kunde se ögonen på dem, och det märktes att de visste om oss, de sneglade på oss under sina otroliga hopp. Någon av laxarna hade tydligen gjort den här resan flera gånger för det tycktes veta precis var och när det skulle hoppa vidare, någon hoppade bokstavligen från sten till sten medan andra hoppade lite här och där. Näcken såg vi aldrig skymten av men däremot en hel massa lax. Det blev en lyckad dag med mycket fisk som fastnade på både näthinnan och kameralinsen. 

Stolta av upplevelsen vandrade vi hemåt i kvällsmörkret och harmades lite över att vi inte hade tagit med oss en håv, för det hade gått att bokstavligen håva in fisken från vattnet. Det är inte allas märkligt hur mycket man får uppleva i naturen bara man ger sig tid till att se sig omkring.

Bon appetit

Inga kommentarer: