söndag 25 mars 2012

Våra sinnen framkallar minnen

Alla våra sinnen kan framkalla och väcka minnen. Lukten av apelsin och smaken av pepparkakor minner kanske om vår barndoms jul. Ljudet av en gammal melodi sänder ilningar av minnen om den första förälskelsen, synen av en gammal träpanel väcker tankarna om tiden kring småskolan och det att få ta på ett mjukt filttyg minner om granntantens dukar med pomponger.

Med åren får de flesta av oss nedskrivningar i ett eller flera av våra sinnen. Hos personer med demens är det ofta luktsinnet som försvinner först. Bara luktsinnet har en speciell förmåga till att väcka känslor och minnen från barndomen. Därför blir sinnes-stimulans i form av karakteristiska starka dofter viktigt, till exempel lukten av kamfer, lavendel-påsar och tobak. Dessutom bör man ta i bruk alla sinnena för att om möjligt kunna nå fram till de gamlas minnen. Någon fäster sig mest vid det dom hör medan andra fäster sig mest vid vad dom ser.

Tänk på hur många sinnen man använder genom av att diska koppar i en balja. Först häller man vattnet i baljan och då hör man hur det rinner och plaskar. Vattnet är vått och varmt att ta på och vatten utan såpa känns annorlunda än vatten med såpa. Såpa skummar och luktar friskt och rent. Kopparna diskas, de är kända rörelser. Därefter torkas de blanka och fina med handduken och man kan se att de är skinande rena.
Man smakar knappast på diskvatten, men skulle man våga sig på det, så är det också en erfarenhet, som liten har säkert många av oss gjort det och de kändes som att tungan blev knipen på något vis. På det här viset kan man använda sinnena i arbetet med att hjälpa åldringar minnas. Det är en teknik som är välkänd i småskola och dagis, en teknik med ett specifikt syfte och mål och en teknik som passar lika väl för gamla som för unga: sinnesstimulans genom både smakskola, minnesarbete och Sapere.

I Norge finns det på varje åldringsboende och sjukhem så kallade "sansserum", sinnenas rum, där man stimulerar alla sinnena, man väcker minnen, och man ger åldringarna möjligheten att kunna minnas goda upplevelser. Man arbetar med mat, rörelse och tanke. NÄR skall det komma till Finland. Och när skall vi förstå börja ta bättre hand om våra åldringar så att de inte behöver förlita sig till en automat...?




Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen