MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

lördag 27 juni 2009

Nordiskt sammarbetet...



Då man nu en gång gett sig in i strävan efter att hitta den Nordiska
smaken, -vilket kan vara en omöjlighet då så många ytterst fina
och smakfulla exempel finns bland alternativen- borde man väl
ändå kunna hitta en röd tråd som är gemensam för dem alla, ett
bevis för att det är Nordiska, någonting påtagbart, kännbart och
synligt. Då jag riktigt tänkte efter vad som skulle kunna vara
gemensamt och en röd tråd för det länder vi hittills rest igenom,
slog det mig att grillat är ett fullgott exempel på en gemenskap, ett
både kännbart och synbart exempel, smaksmässigt kanske inte
det första man tänker sig, och inte heller processen i detalj, men
ändå nära nog.

Någonting som förföljde mig helt från första stund och under
resans gång, och som gjort stort intryck på mig i alla år som vi bott
i Norge är den stundtals häftiga ivern över allt som går att grilla,
jag har kanske nämnt det förr men kan lika gärna nämna det en
gång till, det är nämligen så att Norrmän har en överdrivet stor
förtjusning till alla slags fester, alltså seriösa fester, skall man ha en
fest så skall det vara en ordentlig fest, och man menar det med
blodigt allvar.

En typisk Norsk fest, utan att för den skull vara en bestämd fest
som tex bröllop, dop, eller födelsedag är den fårfest man ställer till
med lite varsomhelst i Norge, i sig är det ingenting ovanligt, en får-
fest kan man väl lika bra ställa till med i Finland som någon
annanstans, nja, inte den här fårfesten då, det är inte några små
bitar som skall grillas eller stekas över öppen eld än mindre någon
vanlig grill som skall bränna in smaken i köttet, det är ordentliga
doningar som behövs om två hela får skall få plats på grillen
samtidigt.

I många år har vi, min hustru och jag lekt med tanken att någon
gång kunna återskapa den här Norska formen av grillgemenskap
där man grillar hela fåret över öppen eld och så föll det sig så
lämpligt att det skedde i år, det blev ett slags nordiskt utbyte av
både kunskap och glädje, ett Nordiskt samarbete med andra ord.
Dessutom med den för mig så viktiga etiken och filosofin omkring
maten, att den skall vara kortrest, lokal och handgjord. Att hitta
fåret/ fåren var det inga större problem med lika lite som det var
någon svår uppgift att få det så lokalt som möjligt, då fåraherden
var en av våra närmaste vänner, inte ens slakten kunde ställa till
med några som helst bekymmer när till och med den proceduren
sköttes av en mindre lokal fårförädlare.

Själva grillen och den teknik som behövdes för att kunna använda
den uppstod hos en uppfinningsrik broder till min fru, efter några
få minuters tankeverksamhet hade redan planerna och utförande
av grillen blivit verklighet i hjärnan på honom och när han väl satt
i gång var det ingenting som kunde stoppa honom, grillen stod
skinande blank och färdig innan solen hade hunnit gå ner, nu var
det här lika blodigt allvar som i Norge, här skulle det grillas, så
sant så.

Fåren smordes in med olivolja, salt och svartpeppar, bålet fylldes
med allehanda örter som, koriander, timjan, rosmarin, körvel och
vitlök snittades in i köttet på flera ställen, allt med avsikten att
ge den bästa smaken till köttet, att man vid slakten sedan ännu
dessutom avsiktligt lämnat kvar levern i fåret förhöjde också det
smaken i köttet, allting var till allas fulla belåtenhet och även den
mest skeptiska till fårsmak avyttrade sin förtjusning över vad det
ätit. Ett stort tack till framförallt fåraherden Harald, uppfinnaren
av grillen och bonden Mikael, Fårförädlingen i Larsmo, Larsmo
ullförädling, utan er hjälp och insatts hade detta inte lyckats, än en
gång ett stort TACK.
Bon apetité

Inga kommentarer: