tisdag 30 mars 2010

Fårkött / Självmarinerat lamm...

Jag tar mig friheten att kopiera mig själv från ett tidigare inlägg.
Säkert har många av er redan läst inlägget från ifjol om just lamm-
köttet. Men då nu det återigen är dags att fira påsken tycker jag att
det kan vara på sin plats med en liten repetition, fårkött är ju trots
allt så himla gott, bara det görs på det riktigt ordentliga sättet utan
extra krusiduller och skrikande motsättningar

På 1700 talet var det några ämbetsmän som ville starta en
införsel av utländska får hit till Norge, de var missnöjda med
kvaliteten på köttet det fick...Bönderna var skeptiska. Men idag
är det en av Norges viktigaste raser - dalafåret- en korsning
mellan skotska raser som blev infört runt 186o. Av dagens raser
är väl "spælsau" kort-svansfåret, det norskaste av dem alla.

Hur som helst, oberoende av ras så har det Norska fåret, lammet
en säregen smak och karaktär som inte går att efterlikna någon
annanstans, här vid det branta sluttningarna, i fjälldalarna och
det blomstrande fjällhedarna vandrar det Norska fåret, fria och
lyckligt ovetande om att det bokstavligen marinerar sig själva.
Den Norska naturen med sina fjäll, dalar och ängsmarker bjuder
på en ovanligt stor portion av olika örter och arktiska växter som
dessutom fåren tydligen älskar mer än allt annat, och det märks
också på smaken i fårköttet.

Här vandrar dessa lammsadlar, lammkotletter, pinnekött, smala-
hoder, lammkronor och lammfiler som representerar den Norska
gastronomins ädlaste och finaste råvaror. Fårkött är och förblir
det ädlaste du lägger fram på bordet i Norge och sadeln samt
fårlåret, Lammelåret eller som vi kanske mera känner igen
det i Finland, fårfiolen, den räknas till det allra bästa näst efter
filen.

Någon har en gång sagt att -får smakar ull- men det vill jag då
absolut inte hålla med om, det har en karakteristisk smak, ja, men
aldrig att det skulle smaka ull eller för den delen lukta kofta. Och
har det mot förmodan varit så, ja då har nog också tillredningen
varit av det sämsta laget och därav en misslyckad smak-
upplevelse. Det Norska fåret behöver inga kopiösa mängder av
olika örter att marineras i, än mindre en massa olika kryddor för
att täcka någon påståd ull eller kofta smak på.

Lammelåret, Fårfiolen- bakläggen med en del av steken kvar
fodrar inte annat än salt och peppar och ett antal oskalade
lökar, morötter och några vitlöksklyftor som tillbehör i långp-
pannan under stekningen, kanske någon skvätt rödvin att
ösa över låret och eventuellt några droppar god olivolja
som för att ge den sista smörjelsen, det är nog för att ge en
smakupplevelse av den ädlare sorten. Glöm alla de underliga
påhitten om att marinera köttet i mjölk för att få bort ullsmaken,
det är bara nonsens och hokus pokus. Ge fårköttet i stället den
förtjänta behandlingen och tillredningen och ingen kommer att
tänka på varken ull eller kofta därefter.

Fårfiol/Lammstek

Tag fram en långpanna och ställ i den några oskalade och i bitar
skurna morötter, palsternackor, en eller två rotsellerin, en kålrot,
några lökar och vitlöksklyftor och en hel del färska timjankvistar.
Över detta lägger du din fårstek eller fårfiol, (Bakläggen med ben)
som du gnider in med salt och peppar. Till sist häller du över några
deciliter rödvin och avslutar med att skvätta lite olivolja över det
hela. Stek fårsteken eller fiolen i 125 grader ca 55 minuter per kilo,
ös då och då, vill du kan du ta ner temperaturen ännu lägre men
kom då ihåg att ge steken längre tid i ugnen.



Glad och God påsk till er alla
Bon apetit

Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen