MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

onsdag 19 januari 2011

Den offentliga måltiden ?

Den offentliga måltiden som är i kommunernas regi, dvs: skolmaten, maten i åldringsvården och andra instanser lär inte någonsin bli bättre än vad den är i dag om inte en total attitydförändring och hållning till maten kan fås till stånd. Tyvärr så har inte maten i den offentliga sektorn någon viktig ställning och den arrogans och likgiltighet man möter bland beslutsfattare och även kostchefer vittnar om en total avsaknad av respekt för en måltid.

Att man i viss mån försöker förespråka goda och hälsosamma måltider i den här sektorn ( även om det bara är ett försök) är en sak, men när man i samma andetag väljer industriellt tillverkad mat, fullproppad med tillsatser och prioritera bort den uppriktiga och ärliga, rena och äkta råvaran med sin fulländade smak, anser jag att man har rätt att reagera.

Alla har vi varit barn någon gång, och många av oss har barn som antingen går i dagis eller skola, och så är det ju så, om jag får uttrycka det lite vemodigt, så kommer vi alla tyvärr att bli äldre för var dag som går och förr eller senare komma hamna ut för det kalla faktum som så många åldringar redan hamnat ut för: bli beroende av andra.Tänk på det nästa gång du sätter dig ner för att äta en god middag där hemma, hur smakar ditt barns skolmat, eller din mors eller fars mat på åldringshemmet, och hur mycket kärlek och känsla är det satt av i den maten som det serveras, och för att inte tala om tid ännu till.

Kärlek och omtanke, två enkla grepp i måltidssammanhang som kunde så enkelt framhållas och förverkligas har åsidosatts så till den milda grad i den offentliga sektorn att det med ord inte går att beskrivas och man får ju hoppas att när den egna tiden en vacker dag kommer, att man behöver slippa uppleva det tillståndet. Missförstådd och smaklös mat är som sagt det tristaste jag vet och skolmaten samt maten för åldringarna våra är det bästa exemplen på just detta, smaklös mat, varför ? Anser man att maten inte får vara för smakrik åt våra unga och gamla, att det har förlorat en del av förmågan att kunna känna smaker,  ja då har man tolkat situationen felaktigt vill jag påstå, för smaksinnet är det sista vi förlorar innan vi dör, vi kan bli döva och blinda men smaken den sitter fortsatt där.
Bon appetit???

Inga kommentarer: