onsdag 2 januari 2013

Det Nordiska ländernas måltidsstrategi

I årtusenden har vi människor blivit vana med att maten och måltiden varit en viktig del av processen för vår överlevnad, ett oundvikligt faktum, en förutsättning för allt mänskligt liv. Vi har jagat och lagat mat i årtusenden och det har hört till  en del av vår vardag. Men allt eftersom den mänskliga utvecklingen har gått framåt så har också uppfinningsrikedomen och det tekniska framstegen i köket blivit mera ut-studerade och i många fall även komplicerade. Och dessa framsteg har på många sätt gjort livet  mera surt än lustfullt för många i dag.

Vi har i den här överlevnads-tekniken kommit så långt att maten inte mera spelar någon större roll, i alla fall inte någon större roll än att vi försöker avvärja vår hunger-känsla. Och den föda vi omger oss med är lindrigt sagt både komplicerad och full av kontraster, kontraster som i allra högsta grad inte är förenliga med principen för en lustfylld och god samt hälsosam måltid. Vi har på något underligt vis förlorat förmågan att tänka klart och övergett överlevnads teknikens grundläggande princip i måltidssammanhang. Vi har skapat barriärer vi har svårt att komma över, som "nyhjälplöshet" och i det fall vi klarar att komma över har vi  antagit oss extrema måltidsförhållanden.

Kontrasterna jag talar om är den industriella maten, livsmedelsindustrins måltidsverksamhet, en verksamhet som är så full av kontraster och motsägelser att man blir sjuk av blotta tanken på det. Dagens livsmedelsindustri är inte uppbyggd på principer som bygger på hälsosam och näringsrik mat och i allra högsta grad inte på betydelser som ärlig och riktig mat och än mindre baserar sig på handgjord och kärleksfullt lagad mat. 

Vi har i skuggan av dessa kontraster skapat oss en aning något underliga och motsägelsefulla måltidsupplägg och dieter som man kunde klassa som säregna och extrema, måltiden har blivit till en extrem sport och man har glömt matens och måltidens grundläggande betydelse. Aldrig förr har vi haft så stor och mångsidig kunskap,om förhållandet till kosten, vår fysiska aktivitet och vår föda. I dagens samfund bombarderas både unga och vuxna med budskap om hälsa, sundhet och välbefinnande via kosten. Det är inte längre vanligt med att ha ett normalt förhållande till maten, ökad fokus på kropp och hälsa skapar ökad press, vi har närmast blivit våra egna näringsfysiologer och det att vara sund, slank och tränad är inte bara ett skönhetsideal men också ett hälsoideal.

Det har blivit legitimt att vara upptagen av mat på ett sjukligt sätt och synen på den egna kroppen gör att många får ett svårt förhållande till maten, det sunda har på många sätt blivit osunt. Många av oss har blivit den nya hälsosjukdomen: Ortorexins offer.

En del människor bantar sig sjuka och äter sig sjuka och det är i detta landskap myndigheterna borde manövrera och vara aktiva. Det verkar som ett dilemma att vi skall kämpa mot övervikt och fetma samtidigt som många har en ätstörning eller är i fara för att utveckla en. Här har hälsomyndigheterna en stor uppgift i att samtidigt som det försöker lösa folkhälsoproblem också  ta hand om alla de människor som är sjuka.

Vi har i dagens samfund ett stort och allvarligt problem att ta hand om, ett problem som tyvärr är alltför synligt och brytalt i sin framfart, nämligen synen på matens och måltidens betydelse. Här har vi alla ett ansvar att uppfylla för den växande generationen, och det genom uppmuntran och vägledning till förändrade kostvanor. Världshälsoorganisationen  WHO har redan länge framhållit vikten av en total livstils-förändring i våra måltidsvanor och nu mera än förr är det dags att göra någonting åt detta problem. Kanske år 2013 kan bli ett år när förändringens vindar blåser i rätt riktning, "trots att det olyckssaliga numret tretton vittnar om någonting mera olycksbådande". 

Att äta hälsosamt betyder då så alls inte att man skall avstå från allt det goda, tvärtom, att äta hälsosamt är liktydigt med gott och nyttigt lika mycket som njutningsfullt och mättande. Finland stod för parollen: klimatsmarta val i sitt ordförandeskap i Nordiska ministerrådet år 2011 och målet var att de nordiska länderna skulle få en ännu synligare roll som en stark och enad klimatpåverkare, Norges ordförandeskap år 2012 gick ut på att föra fram budskapet om utvecklingen av en hållbar välfärdsstat i ett nordiskt perspektiv och Sveriges ordförandeskap  nu i år 2013 går under parollen" Sverige det nya matlandet" och man fokuserar bland annat på varför det kastas bort så mycket mat i vårt samhälle. Maten och måltiden bör få den största uppmärksamhet, det tycker jag den är värd. Och när man inom Nordiska ministerrådet genom olika projekt som tex, Ny Nordisk Mat framhåller goda måltidsvärden och främjar en sund utveckling inom det gastronomiska fältet så ser nog framtiden trots allt mera ljus ut. Med hopp om nya upplevelser i smak och måltidsupplägg önskar jag ett gott nytt och händelserikt år till er alla. Gott Nytt År. 

Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen