Trädgårdsdelning, urbant jordbruk ...

Utan mat och dryck överlever inte staden …

Urbant jordbruk som begrepp är både en självklarhet och en paradox. Städer har vuxit fram där jorden eller fisket var fruktbart, men den typiska urbana arbetaren jobbar utanför primärnäringen och när städerna växer så krymper det livsviktiga matfatet vårt.

Upptäckten av jordbruk och domesticeringen av djur var själva premissen för en fast bosättning, och det lokala jordbrukets produktivitet var länge en naturlig regulator för storleken på ett samhälle. Organiserad handel och "plundring" gjorde det möjligt för städerna att gradvis expandera utöver sin egen självförsörjning.

I dag bor mer än 55 procent av jordens befolkning i urbana stadsområden och konsumerar 80 procent av maten. För att hålla tätt med utvecklingen gör FN den uppskattningen att dagens matproduktion måste fördubblas innan 2050, det betyder i praktiken att då måste också en större andel produceras i och runt städerna och tätorterna, men var?

Enligt världsbanken har ungefär en miljon hektar odlad och odlingsbar mark blivit till bostäder, vägar och industriområden sedan andra världskriget, det motsvara en miljard bröd i året.

Många menar också att det är ytterst viktigt att vi värnar den mark vi har och utnyttjar de odlingsarealer vi redan har för att delta i den globala omställningen för ökad matproduktion. FAO, Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation menar att det urbana jordbruket är en viktig del av lösningen. Det pågår en uppblomstring av urbant jordbruk i städer över hela världen, också i Finland. Allt flera upptäcker glädjen i att kunna odla och skörda sin egen mat och när flera får kunskap om matproduktion, och jordområden hålls vid liv, styrker vi samtidigt beredskapen och livsmedelssäkerheten.

När vi i dag talar om urbant jordbruk handlar det huvudsakligen om kommersiella eller icke-kommersiella aktiviteter relaterade till odling och djurhållning i stad och stadsområden, det kan vara allt från traditionellt jordbruk och trädgårdsbruk till små jordlotter, koloniträdgårdar, takterrasser och balkongodlingar. FAO antyder att det urbana jordbruket står för 15 till 20 procent av världens livsmedelsförsörjning, men att det finns ett ännu större potential. Den Kubanska huvudstaden Havanna producerar hela 60 procent av sitt eget behov för frukt och grönt. Från en kvadratmeter
skördar de uppemot 20 kg grönsaker i året, helt utan konstgödsel och bekämpningsmedel.

Det kan verka utopiskt för en nation som huvudsakligen odlar gräs… enligt statliga uträkningar har man här i de nordiska länderna ungefär en miljon hektar gräsmattor, och det till trots för att det kräver mer arbete och har mindre biologisk mångfald, och förbrukar dessutom mera fossilt bränsle än alla andra delar av den egna trädgården. Konceptet prydnadsgräsmattor blev introducerat av den engelska adeln som en statussymbol i slutet av medelåldern. Det var bara de allra rikaste som kunde tillåta sig att låta god jord ligga outnyttjad till fördel för en resurskrävande gräsmatta. Den här praktiseringen blev "demokratiserad" med hjälp av gräsklipparen och har idag blivit en helt normal och till dels brydsam del av vår vardag. Många, speciellt äldre, sitter på trädgårdar det inte klarar av att utnyttja eller ta vara på.

Det är inte alltid lätt att hitta en plats att odla på i en storstad, koloniträdgårdar kan ha ända upp till 10 till 15 års långa väntelistor men med trädgårdsdelning kan ”en mans börda bli en annan kvinnas resurs”. Air-bnb för trädgårdar kallar man det.

Trädgårdsdelning är det nya trendfenomenet som skapat och skapar stora intressegrupper överallt i världen. Det var den Kanadensiske grönsaksodlaren Curtis Stone som började med detta fantastiska upplägg. Det hela startade för 10 år sedan då han måste hyra en bakgård till en helt främmande människa i brist på egen mark. Nu odlar han grönsaker på runt 1500 kvadratmeter fördelat utöver flera bakgårdar och kan tjäna upp till 75 000 kanadensiska dollar under en säsong, han använder inga konstgödsel eller bekämpningsmedel och transporterar det mesta med sin cykel. Projektet hans, Green City Acres, har blivit ett internationellt erkänt exempel på hur lönsamt och produktivt urbant jordbruk kan vara.

Genom av att använda liknande metoder som Curtis och Cuba anslår FAO att trädgårdarna våra kan producera upp till 15 procent mer effektivt än det traditionella jordbruket. Allt är möjligt och mycket mat kan produceras på små arealer är redan bevisat, men för att uppnå detta behövs det också mycket god kunskap, praktisk erfarenhet och ett kretslopp baserat på lokala resurser. Framtidens stadsfolk måste därför också ha bägge fötterna gott planterade i jorden – det är trots allt vårt mat-fat som står på spel.

Källhänvisningar:

FAO: Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation
NIBIO: Norskt institut för bioekonomi
Norges Ekologiska magasin, Ren mat.
Världsbanken. World Bank Group
WHO, health and nutrition in agriculture

Bon appetit