torsdag 3 oktober 2019

Solanum tuberosum: Potatisen, var mans egendom och basråvara.


Jag kan inte låta bli att lovorda ett av vår jords bästa och mest omtalade råvara, potatisen. Och jag hävdar jag är en "potatisambassadör".

Solanum tuberosum: Potatisen, den kommer i alla slags former, någon tycker om det stora och andra tycker bäst om det små. Någon potatis är bäst ägnad till att bakas i ugnen eller kokas och åter andra passar bäst till potatismos, men en sak har det gemensamt och det är den milda och fina smaken som mer än väl kan kombineras med spännande kryddor och andra goda råvaror. Potatisen är egentligen en nykomling, det är inte mer än 300 år sedan potatisen kom till Finland.

Det sägs att potatisen kom till Finland med tyska plåtslagare på 1730-talet. Plåtslagarna arbetade på Fagervik bruk i Ingå. Användningen av potatis blev först vanligt i Finland efter att finländare som deltagit i det pommerska kriget år 1757-1762 bekantat sig med den i Tyskland. Huruvida detta kan bekräftas som gastronomiskt och historiskt riktigt kan vi ha många meningar om, men det vi däremot vet med alla säkerhet är att det genom dagboksnoteringar och privata anteckningar från 1700-talets början framkommer att på både herresäten och gårdar runt omkring i Finland och i bland annat Österbotten och Storkyro hade man små potatis tegar där man bedrev potatisodling.

Vi vet också med all säkerhet att det var general Armfeldt som var bosatt i två omgångar på Liljendal gård i östra rikshalvan av Sverige (senare Finland), första gången mellan 1711 och 1712 och andra gången från 1721 fram till sin död 1736 som tog potatisen till Finland redan 1712. Det anmodades i ett kungligt brev att potatisen skulle endast och enbart användes som nödproviant och också odlas för att försörja det svenska rikets trogna soldater.

Carl Gustaf Armfeldt är begravd i Pernå kyrka i Finland och hans noteringar finns bevarat på Riksarkivet.  Generellt blev potatisen allmän i Finland först på 1800-talet och då ännu bara i det högtstående borgerliga kretsarna som hade råd till den slags överdriven lyx som man bland de mindre bemedlade på den tid ansåg att det tillhörde. Många ämbetsmän, speciellt präster, gjorde mycket för att få folk till att börja odla potatis, några av dessa "potatis-präster" agiterade till och med från predikstolen om potatisens förträfflighet. Senare blir också potatisen en allemansegendom som sprider sig som en löpeld över hela landet och varje liten jordlott har sitt eget potatisland.

Men många var ändå skeptiska till denna nya plantan. Det gick bland annat rykten om att det var potatisen som var orsaken till spetälska, medans det också blev sagt att bruket av potatis gav flera barn i en familj. Få rotgrönsaker har fått så stor uppmärksamhet som potatisen, den har bland annat använts som betalningsmedel under 1500-talet och den har även avvärjt svältkatastrofer under 1800-talet. Också mindre bemedlat folk kunde nu äta sig mätta mer regelmässigt än för och det fick mer vitaminer också i maten under vinterhalvåret.

Faran för hungersnöd blev starkt reducerad och det får man bland annat känna av i hela det sydvästligaste Norge och inte minst i staden Bergen som annars hade angripits av en fruktansvärd svältkatastrof. Det gick hundra år från att potatisen blev införd till Norge innan den blev landets viktigaste råvara skriver Ruth Nissendrejer i en liten trycksak från år 1950.  

Många tror fortsättningsvis att potatisen är både ohälsosam och något man blir fet av men det stämmer inte. Bakgrunden är att potatisen består av en större mängd stärkelse som också kopplas till blodsockerökning och risken för diabetes typ-2. Stärkelsens effekt på blodsockret är ändå tämligen begränsad och det beror på potatisens höga vattenhalt och att potatisen allt som oftast äts tillsammans med fett, proteiner och fibrer som fördröjer blodsockerstigningen. Ingen råvara i sig själv kan kategoriseras som fetma bildande då vi som regel äter många olika råvaror under en dag.

Potatisen kan och bör ingå som en del av ett varierat kosthåll. Och, Om du ännu tvivlar så välj potatisen som tillbehör till middagen för samman liknat med ris och pasta så är potatisen en mycket bättre källa till C-vitamin, Järn, Kalium, Magnesium och Folat och potatisen innehåller också mindre energi per viktenhet. Väljer du potatis på din tallrik får du mera näring och så kan du därtill variera dina tillbehör av potatis i närmast ett obegränsat antal. De nordiska kostråden anbefaller potatisen som en del av ett naturligt kosthåll och potatisen har en viktig roll som moderat kolhydratkälla.

Fakta:

-År, 1565: Detta är årtalet det för första gången sker import av potatis från Sydamerika till Spanien.
-75-80% består av vatten i en potatis
-700 000 människor dog i Irland mellan åren 1845 - 1846 till följd av svält orsakat av total svikt i den nationella potatisodlingen.
-År 2000 åt vi finländare 60 kg potatis per person och år, det är dubbelt mer än man åt vid samma tid i Norge.
-Till Sverige kom potatisen på 1600-talet. Det äldsta belägget är från 1658 då Olof Rudbeck odlade den i Botaniska trädgården i Uppsala.
-Till Finland kom potatisen 1712 med General Armfeldt. (Bekräftat genom dagboksnoteringar och kungligt brev där potatisen nämns som "karjtufflor" och senare även "jordäpple").



Bon appetit.

Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen