MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

onsdag 31 maj 2017

Vianvang, en dröm och en verklighet. Mattempel för goda måltidsupplevelser i Joutunheimen.


Vianvang, ordet i fjällvärlden för den vackra blomman Fjälldrottning, Bergfru eller Saxifraga Cotyledon som den heter på latin. Vianvang är också namnet på ett mattempel, en gastronomisk pärleport eller mera jordnära sagt ett måltidens upplevelsecentrum skapat av en av Norges mest kända kockar, Arne Brimi. Och som han så förklarande själv beskriver det om sitt Vianvang, sin fjälldrottning: 

Draumen

Vianvang, det gamle og nålevande ordet i fjellet for Fjelldronning, Bergfrue, Saxifraga Cotyledon på latin om ein vil. Fjelldronninga mi vart til Vianvang, og er det framleis; – det var min draum, og vart til, og er min draum framleis. For ingenting kan stoppast, ikkje eingong i ein draum.

Draumen starta med det fyrste spadetaket i 1998, då Vianvang såg si gryning. Men Vianvang skal aldri verta heilt ferdig – draumen om noko nytt som kryssar meir enn eit tusenårs-sekiel skal alltid leva her, det evige innan matkunst frå det naturleg naturlege, det skal halda fram.

Draumen om å gjera noko heilt spesielt med eit måltid, for ei oppleving for kvar og ein einskild gjest. For ein gong som for fleire gonger, for noko å leva lenge på. Støtt skal det vera godt å hugsa å ha opplevd å ha vore her. Støtt skal det vera godt å lengta att til min del av dette landet. Støtt skal det vera godt å koma att.


Drömmen

Vianvang, det gamla och det nu levande ordet för en blomma vid namnet Fjälldrottning, Bergfrun eller Saxifraga Cotyledon. Fjälldrottningen min blev till  mitt Vianvang och är det framdeles;- det var min dröm, och är det än i denna dag. För ingenting kan stoppas inte ens en gång en dröm. 

Drömmen startade med ett spadtag i 1998, då Vianvang såg sin gryning, men Vianvang skall aldrig bli helt färdig- drömmen om något nytt som korsar mer en tusen års sekel  skall alltid leva här, det eviga innanför matkonst från det vad naturen naturligt ger skall leva fram här.

Drömmen om att göra någonting helt speciellt med en måltid och upplevelsen för varje enskild gäst, för såväl den som besöker mig en gång eller flera gånger skall det innebära att det får någonting att leva länge på. Det skall vara gott minnas att man varit här och fått uppleva någonting unikt, det skall vara lika gott och stadigt längta tillbaka till denna del av landet och ett nytt besök här på mitt Vianvang.

Min dröm som i många år varit den att få tillfället besöka Arne Brimis mattempel har äntligen gått i uppfyllelse. Jag har det privilegiet att genom mitt nuvarande jobb få stifta en ännu närmare bekantskap och en personlig kontakt till Arne Brimi och hans restaurang Vianvang, Vi har ett gemensamt intresse i ett projekt Arne startat upp för barn i barnträdgårdar över hela Norge. Projektet heter "ett Godt måltid" En god måltid och går ut på att lära barn och föräldrar men främst barnen att en god måltid innebär goda råvaror lagade med ödmjukhet och tolerans, mat med mervärde som samtidigt skapar det rätta förutsättningarna för barnen att börja tycka om all slags mat, man kan nog med fog säga att detta är Sapere metodikens grunder som Arne genom sitt " ett godt måltid" genomför. 
Till sist så vill jag nämna att Arne Brimi var den första Norska kocken som vann Bocuse d`Or 1987, den prestigetyngsta kocktävling som finns på detta jordklot, man kan säga att det är kockarnas olympiad. Han är en stor förebild för många och speciellt alla Norska kockar och så även för mig. Tack Arne för en i alla avseenden otroligt fantastisk matupplevelse hos dig på Vianvang, detta lär inte vara det sista besöket, det kan jag med stolthet och all säkerhet intyga. Tack Arne Brimi och alla ni andra som gjorde denna dag till en oförglömlig dag.




























Bon appetit

lördag 20 maj 2017

försommarsalladen "mellan hägg och syren".

Uttrycket "mellan hägg och syren" förknippas ofta med en särskilt njutbar del av försommaren, det är den tid på året då alla de spröda vårprimörerna är som bäst. Det är nässlornas, ramslökens och sparrisens tid för att nu nämna några av dem. 

Det är den tid av året när portarna till naturens eget skafferi står vidöppna och du kan välja mellan ett överflöd av olika råvaror, råvaror som dessutom inte kostar dig nämnvärt mycket mera än lite motion för att du skall kunna skaffa dig dem och det är ingenting som är skadligt, tänk bara på den slutsats du står inför vid dit matbord när alla dessa naturens egna råvaror är komponerade till en mättande måltid, du får en tillfredsställelse som övergår alla andra njutningar, du blir både mätt på maten och mättad av den egna insats du gjort i att skaffa dig dessa kostnadsfria råvaror direkt ur naturens egna skafferi. I ärlighetens namn måste jag erkänna att den här salladen nedan inte precis är helt rent naturtrogen då den innehåller både mango och äpplen som mera tillhör sensommaren och hösten, men jag tror att var och en förstår själva poänget jag syftar till.




Försommarsallad

Recept för 4 personer


ingredienser:

 1 st mango i små tärningar
1 st äpple i små tärningar
1 st gurka i små tärningar
1-2 st Charlottenlök i små tärningar
1 röd paprika i små tärningar
1 st isbergssallad strimlad eller tärnad
2 msk nordisk pesto
salt och peppar

till dekoration över salladen

En handfull kirskål blad
en handfull ramslök blad och några blommor
en handfull Blåbärsblommor
några kvistar gräslök


Blanda alla ingredienserna för salladen i en skål och lyft över på ett serveringsfat eller i en ren skål. Tillsett omsorgsfullt den handplockade kirskålen, ramslök bladen, blommorna och till sist strör du över blåbärsblommorna. Servera salladen gärna med någonting grillat, en pepprig biff eller en kryddstark kyckling, du väljer själv. 

bon appetit


onsdag 5 april 2017

Chokladen och ägget.

Att människor i alla tider blivit fängslade av choklad är ingenting nytt, aztekerna använde till och med kakaobönan som valuta långt fören vi Européer ens visste vad pengar var. I vårt moderna samhälle har chokladen blivit till en godsak alla kan njuta av och alla har vi vår egen favorit i choklad. Under påsk är det som bäst synbart, chokladägg i alla slags former och utföranden finns det att köpas och alla har det gemensamma att chokladen är det som skall dominera.

Själv är jag mest förtjust i ett visst chokladägg, ett ägg som är så genuint och fosterländskt att inget annat ägg kan jämföras med detta chokladägg, inte någonstans i världen. Chokladen är stöpt in i ett riktigt äggskal som för ändamålet blivit urblåst, och redan bara det vittnar om att chokladägget är lite speciellt och originellt, tänker inte föra någon reklam, då bilden i sig själv redan gjort det, men konstaterar ändå att ägget är det bästa av dem alla och smakar dessutom förträffligt när man själv vet hur hela processen är gjord (Här avslöjar jag en liten hemlighet, men dock för mig en betydelsefull sådan, Carl Fazer och Fazers produkter är något som sitter i blodet av en så enkel anledning att min farmor tillhörde släkten Fazer ) Därav också denna passion till chokladägget ”Mignon”.

Så kan jag inte heller låta bli att citera den Svenska Chokladakademiens information om själva kakaon/ chokladen, läsvärd information:

I en stad, som han döpte till La Villa Rica de la Vera Cruz, upptäckte Cortés en dryck, som Aztekerna kallade ”xocoatl” och som tillagades av kakaobönor. Med lite god vilja kan man få Aztekernas ”xocoatl” att på svenska och många andra språk i direkt översättning bli ”choklad, chocolate, schokolade, chocolat ” etc.

Redan på 1000-talet hade kakaobönor använts som betalningsmedel och var en eftertraktad bytesvara i hela Centralamerika. Det fanns, när Cortés anlände till Aztekernas riket, listor på varor och tjänster med priser angivna i kakaobönor. Även skatt betalades med denna ”myntenhet”. Det sägs att aztekernas siste härskare, kung Montezuma, hade ett lager om nära 1000 ton torkade kakaobönor, en ofantlig förmögenhet. Med tanke på att kakaobönorna användes som betalnings medel är det lätt att förstå att drycken inte heller dracks av vem som helst i landet utan främst av en grupp chokladälskare i Montezumas närmaste krets. Det var ju i princip ”pengar” som dracks. Dessutom kryddad med honung och peppar.

Christopher Columbus var med all säkerhet den förste spanjor, som kom i kontakt med choklad som dryck. Redan år 1502 hade Columbus träffat på kakaobönor på en liten ö utanför Honduras kust. Han försökte introducera chokladen vid det spanska hovet, men då han inte riktigt visste hur drycken skulle tillagas, blev den brygd man fick fram inte väl mottagen och kung Ferdinand och drottning Isabella tyckte att det var en simpel och smaklös ”soppa” han hade upptäckt.

I Frankrike, där man alltid haft förmåga att upphöja ätandet och drickandet till skön konst, infördes speciella ritualer för chokladens intagande. Helst skulle man dricka den på morgonen, gärna innan man gick upp ur sängen. Därigenom skulle man förlänga känslan av att befinna sig i det behagliga tillståndet mellan dröm och verklighet. Denna exklusiva njutningsform var förbehållen den aristokrati, som kunde planera sin sysslolöshet efter behag.

Som så många gånger tidigare i historien kunde naturligtvis den stränga katolska kyrkan inte stillatigande se hur någon form av njutningsmedel spreds i allt större omfattning och i allt vidare kretsar. Allrahelst som denna njutningsfulla dryck hade rykte om sig att vara ett afrodisiakum, som inte bara gav själen näring utan även potensen. Bättre blev det inte heller sedan det, sant eller osant, påstods att världen mest omtalade ”älskare”, Giacomo Geronimo Casanova, inmundigade upp emot 50 koppar choklad per dag – hur han nu han med detta!

Kakaoträdet, på latin Théobroma (Gudarnas föda, fritt översatt) Cacao , är ett träd vars historia, enligt tillförlitliga källor, sträcker sig så långt tillbaka som c:a 4.000 år före Kristus. Det latinska namnet fick dock trädet av vår store svenske botanist Carl von Linné på 1700-talet. Stora kakaoproducenter är bl.a. länder som Venezuela, Guatemala, Columbia, Mexico, Java, Sri Lanka och Madagaskar.


onsdag 22 mars 2017

"Persiljedamen", Ingrid Espelid Hovig. Hela Norges Matmor

Bildresultat för ingrid espelid hovig

Läste i Mat från Norge bland annat om:

I Norge är persilja närmast synonym med Ingrid Espelid Hovig, Hon är till och med huvudpersonen under uppslagsordet "persilja" i ett matlexikon. För de som inte vet vem Ingrid Espelid Hovig är kan jag säga så här, hon är utan tvekan  hela Norges egen Matmor och kan i alla avseenden jämställas med allas vår store Svenska kock och hovtraktör Tore Wretman. Ingrid var den första som började med matprogram i tv i Norge på 60-talet.


-"När den norske tv-kocken Ingrid Espelid Hovig kom med sin lilla persiljekvist, så var rätten färdig. Hon hade satt kronan på verket".-

Ingrid på Matstreif Oslo 2012
startar texten under uppslagsordet "persilja" i Henry Notakers Aptitlexikon ( Gyllendal 1997) fören han fastslår "att persilja är en mycket populär och välanvänd ört". Detta med Ingrid och persiljekvisten är ganska så komiskt och tilltalande. I Ingrids första kokbok Ingrid ber till bords från 1967 skriver hon inte mycket om persilja. Men färgbilderna, tagna av Sohlberg Foto As, avslöjar att persiljekvasten var med. I restmats rätten "lök, ris och tomatsås" är kreationen på det skarpa färgfotot av tallriken toppad med en solid persiljekvast ute på kanten.

Persilja kom till Norge på 1600-talet och Hanna Winsens menade i 1845 att persilja  borde torkas, och skriver detta om örten i sin berömda kokbok: " Persille maa afplukkes ung; den ribbes af stilkene, og forvelles ved et knapt Opkok. Den tørres i et klæde, og pilles ud over Papirene, og sættes en halv time tildigere ind end erter, eller ogsaa langt fremme ved døren, naar der staaer andet indenfor. Naar den om morgenen tages ud, finder man den gjerne saa sprød, at  man kan gnide dden fiin mellem hænderne".

Bildresultat för persilje damenNästan hundra år senare menade Henrietta Schønberg Erken att man kunde laga persiljesmør, och ännu bättre, stekt persilja," den grova stjälken plockas bort från persiljan och denna sköljs, torkas och kokas med ister i en gryta tills den är spröd, läggs därefter upp och lita salt strös över.

I 1924 var det också populärt att salta grönsaker och persiljan blev bland annat konserverad i salt och socker lake i krukor. Så ja, persiljekvisten är en universal ört i köket, den är inte bara kockens nödvändiga dekorationsgarnityr eller tecknet på proffsig uppläggning av mat, den är då så mycket mera än det och det vill jag tro är helt enkelt Ingrid Espelid Hovigs förtjänst att persiljan har fått en så otroligt framträdande roll i matlagning och uppläggning.

Lite fakta:

Bildresultat för bouquet garniBouquet garni, är en liten kryddbukett som normalt skall bestå av persiljestjälkar, lagerblad, timjan, purjolök och stångselleri blad, Buketten skall bara ge smak åt fonder, buljonger, soppor eller gryträtter och skall inte ätas. Örterna fästs vanligen med en tråd, livsmedelstråd som knyter samman örterna i en knippe, men man kan också lägga örterna i en kryddpåse eller till och med i en tekula.

Persilja (Petroselinum crispum) är en tvåårig ört. Den kan bli en meter hög och de mörkgröna bladen har en karakteristisk lukt som kommer från den eteriska oljan apiol. persilja finns som bladpersilja och kruspersilja och bladen är rika på järn, A vitamin och C vitamin. Under medeltiden blev persilja använd som medicinalväxt. Jag använder den i min egna Nordiska pesto, receptet på den hittar du här nedanför:

Den Nordiska Peston 

1 bunt bladpersilja
1 bunt dill
1 st gul lök utan skal
2 msk pumpafrön eller rostade vetekorn
80 g Västerbotten ost 
1-2 dl rypsolja
1 tsk salt
Allting blandas samman i mixern till en slet massa
står sig i kylen i över månader
© Christian Tikkanen

Bon appetit

onsdag 15 mars 2017

Sociala måltider, kontaktskapande relationsform.


Solen håller på att gå ner bakom ett fjällmassiv och lämnar efter sig sjutton främmande människor i ett skymnings ljus. Scenen kunde vara som tagen ur en science fiction-film där det sista överlevande har funnit samman och kartlägger varandra för att lägga en plan för vad som skall ske vidare. I realiteten så är planen klar, vi skall äta middag.

-Välkommen allesammans, följ efter mig, säger vår värd och öppnar en blygsamt liten dörr till en gammal lokal. Allt småprat går i dur, magmullret synkroniseras, alla småler till varandra på väg till vårt gemensamma mål; matbordet.

Snart sitter vi så tätt samman på smala bänkar att man måste lena sig bakåt när sidomannen lenar sig framåt. Friska sallader och wokade grönsaker fyller luften med förväntningar. Vegetarisk mat står på menyn lagad av en fantastisk kock och strax fylls tallrikarna med mat till bristningsgränsen och färgglada plastglas fylls med öl sponsrat av de lokala mickrobryggeriet.

Eat in Common, blev stiftat i 2013 av Metteliva Henningsen. Organisationens satsningsområde är Nord- Europa, med största vikt på Skandinavien. Konceptet går ut på att äta middag med okända människor och är organiserat genom en nätportal där du kan registrera dig antingen som värd eller gäst. Kvällens middagsgäster kan man själv som värd godkänna på bakgrund av profilerna de har lagat på Eat in Commons nätsida

Eat in Common går under paraplyet social dinning. Man kan läsa om främmande människor som har mötts till måltider så långt tillbaka i tid som till antikens Grekland, så det här är inte något nytt påfund. Under de senaste åren har en uppsjö av liknande koncept blivit till i form av mobilappar och nätsidor. Eatwith, ett amerikanskt koncept, motsvarigheten till Eat in Common, har lyckats med att under bara tre år engagera människor till sociala måltider i över 150 olika städer världen över.

Det Finska Restaurant Day uppmuntrar privatpersoner från Finland till Bangladesh att färga stadsbilden med egna restaurangkoncept och caféer en bestämd dag 4 gånger i året. Middags och måltidstjänster som är speciellt riktade till turister blir allt vanligare och populära främst för att det erbjuder lokalmat, lagad av privatpersoner i deras egna hem. Ett annat exempel på detta är PlateCulture, en stor aktör i Asien.

Varför har det här fenomenet uppstått just nu? Vad är det som motiverar folk till att äta med främlingar?  Vi ser på ansiktena runt omkring oss vid det främmande matbordet och kan med säkerhet fastställa att bakom varje ansikte finns det en livshistoria.

Tre kvinnor från Venezuela har anmält sig på middagen. De jobbar i oljebranschen och har bott i Norge i några år. En av dem berättar att hon tycker det är svårt träffa folk utanför jobbet. –Jag älskar att laga mat till andra människor, men det sker mera sällan i och med att jag bor ensam och jobbar offshore, säger hon.

Magarna fylls och mättas, glas töms och i det ögonblicket den Venezuelanska damen är i färd med att lämna lokalen sprättar en man upp och skyndar mot henne. De två har aldrig mött varandra förr men har pratat samman hela kvällen. Vi kan just och just höra att han ber henne med ut, men vad hon svarar kan vi inte höra. Middagssällskapet bryts upp och kvällens unika sammansättning av människor skall spridas för alla vindar, men kanske de två kommer att bygga vidare på någonting som blir mera varaktigt.

-Är social dinning en ursäkt folk kan använda sig av för att komma i kontakt med vilt främmande människor?

Ja, jag tror nästan det. Man går ju inte direkt ut på gatan och frågar en vilt främmande om vidkommande har lust att hitta på något. Men så fort man har en ram och en plan att förhålla sig till och handla ut ifrån så blir allt så mycket enklare, det menar i varje fall Metteliva.  Iden till Eat In Common kläckte hon för fyra år sedan när hon bodde i Köpenhamn och efter tre månader i Norge blev den även där till verklighet genom en Start Up Weekend och stöd från den statliga organisationen Innovasjon Norge.

Världen blir mindre och städer större. Vi bor tätare, men är mera ensamma än någonsin förr. Urmänniskan blev född in i en gemenskap och de var beroende av varandra för att överleva. Efter fullbordad jakt satt de tillsammans runt bålet och åt dagens fångst. Vi är kanske inte så annorlunda från urtidsmänniskan i dag, vi måste äta varje dag och vi strävar för att tjäna till livets uppehåll men i vår flyktiga vardag fattas många av de stabila relationer som våra förfäder tog för givna. Det betyder ändå inte att våra behov har förändrat sig, teknologin bidrar till att vi nu i allt större grad kan välja när vi önskar att vara sociala. Måhända Social Dinning täcker ett eller flera behov.


Bon appetit

tisdag 28 februari 2017

fastlagsbullen och ärtsoppan, bägge kan ta livet av dig ...


-Apropå fastlagsbullen / hetvägg. Det finns en svensk kung som idag är känd för en enda sak. Nämligen att han dog efter att ha ätit en stor portion hetvägg. Kungen hette Adolf Fredrik, han levde mellan 1710 och 1771, han var far till den mer kände Gustaf III. Adolf Fredrik gillade mat, riktigt god mat. En kväll, fettisdagen den 12 februari år 1771, slog han till med ostron, hummer, böckling, kaviar, surkål, kött med rovor och så som avslutning ett antal hetväggar. Till allt detta drack han självklart champagne. Detta blev Kungens död, ett vittne, Johan Gabriel Oxenstierna, menar att kungen inte klarade att smälta all den här maten, därför fick han ett slaganfall och dog.

Det gick rykten om förgiftning men Oxenstierna menade att just hetväggen var det som avgjorde kungens öde. Kungen lär ha ätit 14 portioner hetvägg. De ni, och jag som alltid menat att man kan inte äta ihjäl sig, eftersom kroppen säger ifrån i god tid ... hmm. tji fick jag, men 14 portioner, det klarar väl ingen modern människa av, eller gör man?

Och ärtsoppa, som också äts under fettisdagen, som om inte det skulle vara nog med att en kung dött av hetvägg så har också en annan Svensk Kung, Erik XIV dött av förgiftad ärtsoppa. Detta är dramatik på hög nivå och man får en viss association till Frank Capras svarta komedifilm från 1944, Arsenik och gamla spetsar, (Arsenic and old lace) där två äldre damer har en mystisk och högst säregen hobby med att förgifta ensamma äldre män. Johan; brodern till Erik blev kung och höll storbror Erik fängslad i åtta år i flera olika slott i Sverige och Finland innan han plötsligt avled, 43 år gammal, på Örbyhus i Uppland 1577. Han lades i en enkel furu­kista under golvet i Västerås dom­kyrka. Men han fick inte vila i frid. Redan på 1600-talet kom de första ryktena: Blev Erik förgiftad med ärt­soppa? Gustav III, som ville vårda den svenska historien, lät köpa en dyrbar sarkofag av Carraramarmor. 

Den skulle Erik ha, ansåg kungen så Erik grävdes upp 1782 och pressades ner i sarkofagen. Det var inte lätt för han var för lång, alltså kapades hans ben. De avhuggna fötterna lades vid sidan av skelettet i sarkofagen. Gustav hämnades på Johan, som ju tagit kronan från Erik, genom att ta begravningsregalierna från Johan III:s pampiga gravkor i Uppsala dom­kyrka och lägga dem i Eriks kista i stället, för att markera att där ligger en krönt kung.

År 1958 öppnades sarkofagen och kungens kvarlevor undersöktes med modernaste teknik. Forskarna ville ha svar på frågan: Blev Erik förgiftad med arsenik, som det påståtts i tre hundra år? Svaret var ja! Han hade så mycket arsenik i kroppen att det inte kunde ha kommit enbart från textilierna i kistan. Kungen förgiftades på order av Johan III som hela tiden fruktade fritagningsförsök som kunde leda till revolt och statskupp. Där­emot gick det inte att bevisa att ärt­soppa blev kungens sista måltid.

Bon appetit

söndag 19 februari 2017

Skolmaten. ännu lite om den Finländska skolmaten.

Skolmaten i Finland slutar aldrig att förvåna oss.

Jag läser i Onsdagens ÖT den 15 februari där det står med stor rubrik: NYA RUTINER I SKOLKÖK och jag bläddrar fram till själva nyhetsinslaget och konstaterar ganska snabbt att ingenting har förändrats till det bättre när det gäller skolmaten, eller Jo, visst fasiken, köksorna har fått ett lättare och lugnare tempo.
Som jag ser det, har det tydligen fått mera tid till att dingla med benen över bordskanten, då borde de ju också hinna rulla det där köttbullarna om allt är så lugnt och avkopplande, de har ju en ny maskinpark till ett värde av flera hundra tusentals euro, och så använder de den maskinparken till att mestadels bara värma upp och coola ned färdig uppköpt mat, helsike också. jag får spy reflex.
Å Jo, jag provocerar, och med rätta, för här kan vi inte tala om någon yrkesstolthet, om ens yrkesskicklighet, men nog både uppgivenhet och en total saknad av respekt för elever.
Läsaren själv får avgöra om det också får bekräftat det som både jag och många andra med mig hela tiden har ondgjort och opponerat oss över, nämligen hel och halvfabrikatens stora andel i skolmaten.
Jag vädjar till alla de som ännu vågar påstå och tro att det inte är något fel på skolmaten att tänka om och fråga sig själv om det faktiskt menar att hel och halvfabrikaten är acceptabla i skolmaten.
Om det är så att ni fortsättningsvis vill ha dessa förhållanden kvar med helfabrikat, halvfabrikat, missnöjda elever och frustrerade föräldrar, Ja då skall jag avsluta min kamp för en bättre måltid på skolan här och nu.
Om både lärare och skolköksor är överens om att den mat det får är både rimlig, god, näringsrik och fram för allt hälsosam med det förhållanden den framställs så kan vi också avsluta hela skolmatsdiskussionen genast, och samtidigt konstatera, lite vemodigt, att det är så här vi Finländare vill ha det.
OM jag har förstått det hela rätt så handlar det om det ekonomiska fördelarna man påstår sig få genom att välja både Cook and chill och hel-halvfabrikat i skolköket (köken).
MEN, vad med svinnet, den maten som kastas, minst 10-12 liter mat kastas varje dag näst in till vid varje finländsk skola, är det försvarbart, är det förenligt med god effektiv ekonomisk planering, jag bara undrar, men som sagt, om det är så här vi vill ha det, Ja så varsågoda. Då finns det intet mera vi kan göra
Bon appetit