MIN ETIK OCH FILOSOFI KRING MÅLTIDEN ÄR "KORTREST MAT & KLIMATSMARTA VAL & NORDISKA RÅVAROR" = NY NORDISK MAT.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av. Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och halvfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min matfilosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. Volo placet convivium

onsdag 18 oktober 2017

Pizza Ebraica - Påvens favoritdessert ...

Påven åt den och såg ljuset. Är den bra nog för Påven så är den bra nog också för dig.

-Vad har vi i posten i dag? låt oss se... herregud, här är det ett brev ifrån Påven där han tackar för desserten han blev serverad här om dagen.

Det var hos Limentani-familjen som detta Påvebrev damp ned i postlådan en gång i tiden. Limentani-familjen har ett bageri, Pasticceria il Boccione mitt i det judiska kvarteren i Rom, ett bageri där det bakar sina pizza ebraica var evigaste dag, och har gjort det under det senaste 200 åren, förutom under sabbaten förstås. Det bakar dessa pizza ebraica så bra och med sådan kärlek och omtanke att Påve Benedikt XVI har välsignat dem och utnämnt dessa pizzor till sin favoritdessert.

Men glöm pizza, det första du absolut måste veta om pizza ebraica är att den inte liknar på någonting av det du förbinder med en pizza, den är mera nog en slags hybrid mellan scones och en fruktkaka. Går vi långt tillbaka i tid så var inte pizza nödvändigtvis heller det vi förbinder med pizza i dag, det kunde vara olika typer av bröd och rent etymologiskt kan ordet pizza härstamma från det grekiska ordet pita eller det lombardiska ordet pizzo som betyder bit eller en munfull.

Det påstås att pizza ebraica kom till Rom då judarna flydde från det Spansk kontrollerade Sicilien under inkvisitionen på 1400-talet, varför hade den då inte kommit tidigare,  ja det kan man ju undra. Judarna var ju inte precis nykomlingar  i Rom den gången heller. De första judarna kom till Rom från Alexandria i i Egypten för mer än 2000 år sedan och slog sig ner vid östsidan av floden Tibern, och jude kvarteren finns fortsättningsvis kvar där rätt vid sidan av Forum Romanum, Circus Maximus och Palatinen.

Färdas man i dessa kvarter är det lätt hänt att man glömmer bort att man är i ett jude kvarter när området ser precis likadant ut som allt annat i Rom, med slitna, jordfärgade fasader på hus som är  gamla nog att ge dig respekt. Man måste liksom veta att detta är det gamla jude kvarteren och även om du vet om att du är i dessa kända kvarter är det lätt gjort att man missar det berömda bageriet Pasticceria il Boccione, det är nämligen ingen skylt på utsidan, bara en dörr som förhoppningsvis är öppen.

Hur bakar man då dessa pizza ebraica? Med kärlek och omsorg svarar den hemlighetsfulla damen som möter dig i dörröppningen och hon har uppenbarligen inte tänkt ge dig något som helst recept.
Smakupplevelsen av en pizza ebraica är lite överraskande, den är inte så söt som man skulle tro, även om den omnämns i Italien som ett dessertbröd, så man förväntar sig någonting som är ganska så sött.
Sött är det ju förvisso men inte så väldigt mycket.

Brödet är fyllt med mandlar, körsbär, russin, kanderad citron, pinjekärnor, och ett eller annat i örtväg som man inte kan sätta fingret på vad det är, och salt och sist men inte minst det Italienska dessertvinet Marsala som yppar sig förträffligt till både bakverk och desserter. Jag har fått smaka detta bröd en gång och jag som inte är så där otroligt förtjust i varken russin och bröd i kombination tycker detta var någonting helt fantastiskt.


Det finns inga goda grunder till att Påven och andra romare skall få ha detta för sig själv, så här kommer ett lite omarbetat till Nordiska förhållanden varande recept på pizza ebraica:


Ingredienser för 8 portioner

2 koppar torkade aprikoser
2 koppar valnötter
2 koppar rabarber i grova bitar
1 kopp Marsala vin eller varför inte Brännlands iscider (Svensk äppellikör)

Lägg den här blandningen i en skål tillsammans med vinet 
i en halvtimmes tid medan du fixar resten.

4 koppar vetemjöl
1 kopp socker
250 gram rumstempererat smör
1 tsk salt
1 äggvita

 Blanda allting samman i en matberedare till en fin och jämn deg.
Vispa äggvitan och vänd den sedan in i degen.
Rör in frukt- och vinblandningen.
Fördela degen ut över bakplåtspapper till en 4 cm tjock kvadrat
Grädda brödet på 220 graders värme i ugnen i ca 30 minuter. 
Låt brödet därefter svalna i  20 minuter fören du serverar det.

Källhänvisningar:
Mat fra Norge
Joacim Lund
Bon apetitt

tisdag 17 oktober 2017

Mattrender som är på stark framfart.

Folk blir mer och mer intresserade och också upptagna av varifrån maten kommer. Kan hända att detta också är en av grunderna till att många ungdomar idag söker sig till studier innanför både lantbruk och trädgårdsutbildning, det är också så att många människor har upptäckt hur bra man börjar må när man får arbeta med händerna i jorden, det är nämligen så att då producerar kroppen extra serotonin som stabiliserar vårt psykologiska tillstånd. Trädgårdsmästare anses ha det lyckligaste yrket av alla och visst är det en härlig känsla att kunna få stopp fingrarna i jorden. Vi vill sticka fingrarna i jorden.

Meze, Tapas och Izakaya-mat, (plockmat) är trendmat du finner överallt runt om i världen och en trend som kommer att öka kraftigt, och en av det viktigaste ideologiska argumenten för denna mattrend är framförd i frågeställningen: varför välja en rätt när man kan välja många och dela dem med varandra och andra. Ju mer kontakt vi har med varandra genom sociala media, desto viktigare blir det att kunna se varandra i ögonen emmelanåt. Vi vill dela mat genom måltids-ögonblick som skapar nya kontakter till människor vi inte känner, vi får lust på mera gemensamma middagar och undviker allt mer ensamheten vid matbordet. Vi vill börja dela måltiden med andra.

Hantverks och mikrobryggerierna är den nya boomen som har kommit för att stanna och överallt i det nordiska länderna växer det upp destillerier som svampar ur jorden, ölet har kommit för att stanna och håller på att bli den Nordiska standard drycken till många måltider lika självklar som vinet till maten. Mikro-ysterier är den andra stora trenden minst lika populär som det hantverksmässiga öl bryggandet, och det är inte utan orsak vi kan påstå att dessa båda är syskon med varandra: lika säkert som det har varit och är för sydeuropeer att vin och ost är oskiljbara vänner i rätt komposition så har det på senare tid också för oss nordbor blivit en självklarhet att öl och ost är lika värdefullt och intressant att kombinera när det finns så många olika smaker att välja mellan både i ost och öl val, och det bästa av allt är att det är helt nordiska. Vi vill ha mera hantverksmässiga lokala och inhemska produkter nära oss.

Fokuset på matsvinn är större och entydigare än någonsin: Vi måste sluta kasta mat, och i och med detta har det börjat dyka upp restauranger som baserar sina menyer på restmat. Popup konceptet WastED, från New York och London har rönt stor succé med att invitera mycket kända och internationellt ansedda kockar till att laga "high class" gourmeträtter av matrester och detta har medfört till att en ny trend ser dagens ljus, en zero waste filosofi håller på att inta restaurangerna världen över. Den så självklara (får vi hoppas) köks-strategin, "råvaru-maximeringen på restaurangerna är en trend som även vi konsumenter numera får bli bekanta med, tex, stjälken från en broccoli eller roten på vitkålen har vi som konsumenter aldrig gett den minsta lilla uppmärksamhet, dem har man som oftast kastat i matavfall, ovetande om att de trots allt är väldigt goda rest-råvaror med ett högt näringsvärde, allt detta och en hel del till som potatisskal och blast från rotgrönsaker är näringsrika råvaror vi får bättre kännedom till genom både innovativa kockars och kunskapsrika handelsmäns tjänstvillighet gentemot sina dagliga kunder och sist men inte minst den mediala konsumentupplysningen. Vi vill nog se mindre matavfall och mera restmat på matbordet i framtiden.

Det pågår också en intensiv diskussion om huruvida vi bör börja äta insekter i stället för kött för att minska på klimatförändringarna vi själva har skapat, i Afrika, Syd Amerika och Asien är det och har det varit normalt med insekter i födan men i den västliga världen sitter nog detta väldigt långt inne och jag är också överens med mig själv om att det kanske bör av allt att döma ännu sitta väldigt långt inne, jag tror fullt och fast att vi kan lösa denna problemställning på hur många andra sätt som helst bara vi är villiga att göra ändringar i våra attityder, vi är beroende av en attitydförändring det är vi alla överens om. Vi behöver mera kunskap och förändrade attityder så att vi kan äta klimatsmart.

Fyra gemensamma nämnare för en lyckad, god och klimatsmart måltid:

1-Från jord till bord
2-Lokala hantverksmässiga produkter
3-Råvarumaximering, mera rest mat
4-Förändrade attityder

Bon appetit


söndag 15 oktober 2017

Lokal mat smörjer kråset för turism.

Att uppleva lokalmat och dryck blir stadigt viktigare när vi är ute och reser. Norge kan i långt större grad än många andra land i dag marknadsföra sig som en plats för goda mat- och dryckesupplevelser. Om du för 10 år sedan hade frågat en Amerikan eller Holländare vad de förbinder med Norge så hade chansen varit stor för att det hade svarat; fjordarna, fjällen och norrsken.

Frågar vi dem i dag tror jag flera hade svarat Mat och kokkonst, inte minst för att Norge efter Frankrike är det landet som vunnit flest medaljer i det prestigetunga Bocuse d'Or mästerskapen det sista åren.

Andelen turister som besöker Norge är i ett stadigt ökande antal, i perioden 2012 till 2016 ökade antalet internationella övernattningar i Norge med 22,5 procent, eller 1,8 miljoner övernattningar. Allt flera turister får upp ögonen för den Norska mat och dryckeskulturen och i den samma tidsperioden från 2012 till 2016 såg -Innovasjon Norge- en ökning på 8,6 procent bland turister som menade att Norge är det nya stället för goda matupplevelser med goda lokala specialiteter och till och med det Norska myndigheterna har förstått att lokal mat och dryck står i dag helt centralt i den Norska reselivs branschen och turistnäringen.

Tidigare i år lanserade den Norska regeringen en strategi som skall föra till att Norge befäster sin position som en internationell matnation. Omsättningen knuten till lokalmat skall öka från 4,2 miljarder kronor i fjol 2016 till 10 miljarder kronor i 2025 enligt strategin. Det råder inga tvivel om att Norge i långt större utsträckning kan marknadsföras som en plats för goda mat-och dryckesupplevelser, Norge har nämligen all grund att vara ännu stoltare av sina matskatter än vad det faktiskt är. Tillväxtbetingelserna är fantastiska och råvarorna förstklassiga, nästan var som helst i Norge kan du plocka någonting ätbart rätt utanför stugdörren och så har Norge kockar i världsklass.

Det är modernt vara gammaldags, och man menar man må bara bli duktigare på att packa in och sälja gårds- och matupplevelser samman med andra aktiviteter, mat och dryckesupplevelserna  måste kommersialiseras, professionaliseras och ingå som en del av en större turism- och reselivs produkt.

Med utgångspunkt i dagens välståndsnivå var Norge ett väldigt fattigt land på tidigt 1800-tal. Många norrmän livnärde sig på sill och potatis och i dag har på många vis det gammaldags blivit det moderna. Frusen pizza har fått låg status och får ge vika för nykärnat smör, "boknafisk" och lokalproducerat lammkött och besökare vill inte bara få maten serverad de vill också vara med om att uppleva resan från jord till bord, och den turismprodukten är Norge världsledande i på alla vis.

En förebild för den lokala maten och lokalmat turismen är kocken Heidi Bjerkan, hon är en av Norges mest visionära krögare som håller till i Trøndelag, där har hon en vision om att skapa en grön miljö som synliggör hela kretsloppet  och processen bakom maten, d.v.s alla led mellan bonde och kock skall visas fram och på det viset är hon med om att skapa den förutsättning som stiftar grunden för den ambitiösa plan den Norska staten har med lokalmat och lokala matupplevelser för turistnäringen och reselivs branschen.

Källhänvisningar:
adm.dir: Kristin K Devold, NHO
Mat fra Norge
Credo: Krögare / Kock Heidi Bjerkan



 Bon appetit

torsdag 14 september 2017

Bland vita rockar och höga hattar


I Norge är årets kock 2017 kårad, 12.09.2017 på mathallen i Oslo och bland alla det fem mycket fantastiskt duktiga och ambitiösa kockarna, Team CAP: Christian André Pettersen, Team GMS: Geir Magnus Svae, Team SKOGLUND: Rasmus Johnsen Skoglund, Team DALELV: Øyvind Bøe Dalelv, Team FAB: Filip August Bendi skulle det väljas ut en vinnare, en guldmedaljör som skall representera Norge o Bocuse d'Or Europic 2018 och Bocuse d'Or 2019 Lyon. Vi gratulerar vinnaren:

Och vinnaren är: Christian André Pettersen. Många gratulationer och all lycka på färden till de kommande mästerskapen i Bocuse d'Or 2018-2019. Vi är med dig hela vägen.












onsdag 6 september 2017

Languster med kräftsås på rostat bröd


Recept för 4 personer
Ingredienser


8 st languster (går även under namnet havskräfta) färdigkokta
Ramslökspesto eller ramslök i olja
 4 skivor gott bröd
1 dl kräftfond
½ dl grädde
2 msk smör
2 charlottenlökar
salt och peppar


-Börja med att lossa langust stjärtarna från kroppen och dela stjärtarna i två delar på längden, du skall beräkna 2 languster per man, så att varje portion således innehåller 2 hela stjärtar delade i tu. Klorna rensar du från köttet och lägger det i en skål. Skal-delarna lägger du i en kastrull och lägger till sidan för vidare behandling.

-Skala löken och lägg skal delarna i kastrullen med langust skalen, häll på vatten just så mycket att det täcker och låt koka i en halvtimme, sila och ta vara på vätskan, reducera vätskan tills endast en tredjedel återstår och ta av värmen.

-Lägg de delade langust stjärtarna på en ugnsplåt du har täckt med bakplåtspapper, salta och peppra lätt och pensla på lite ramslökspesto över varje stjärt. Låt vila på köksbänken en liten stund.

-Fräs charlottenlöken i en liten kastrull tills den är lagom mjuk och brynt, tillsätt köttet från langusternas klor du tog vara på och häll över grädden och och låt det hela koka ihop, tillsätt smöret till sist för att blanka av såsen, håll den varm.

-Lägg ugnsplåten med det kryddade langust stjärtarna i ugnen på 250 graders värme i högst 3-4 minuter, Under tiden rostar du brödet och lägger upp en brödskiva på varje tallrik. Fördela därefter 4 stycken langust stjärtar på varje brödskiva och ringla en del sås över stjärtarna, just så mycket att det också rinner ner på brödskivan så att den suger upp såsen. Servera genast tillsammans med en god sallad till. Detta kan du gott servera som en förrätt eller bara som en god kvällsbit.

Bon appetit


onsdag 19 juli 2017

FRAMTIDENS MAT ...

Det sägs att vi skall äta mindre kött för att bevara miljön och att insekter är framtidens mat ... ändå slänger vi mat, mera än ca 1 miljon ton per år och land och i samma  andetag så tror vi att insekterna, med alla det förställda krav på natur och miljö kan vara den nya "framtidens mat" för oss människor.

Vi har ett råvaruöverflöd utan like, vi har avfallshögar som är idiotiskt stora och vi har inte sparat på någonting, vi slösar och kastar bort mat mera än vi orkar och hinner äta upp och många menar att vi skall minska på köttproduktionen och i stället börja äta insekter för att minska på miljöbelastningen. Men så länge vi slänger så mycket mat som vi gör lättar inte insekterna på den problematiken lika lite som det hjälper till med att minska på klimatutsläpp och alla dessa omtalade gaser.

Ett beskrivande exempel som förklarar den problemställning vi står inför när det gäller vårt matslöseri är våra dagliga inköp, på din lokala mataffär, hur liten den än må vara, hittar du om du börjar räkna igenom hyllorna, si så där ca 5000 olika matartiklar, alltså, allt från den minsta lilla kryddburk till en fryst eller färsk fisk, en köttbit eller en grönsak och allt annat däremellan, men hur många av dessa artiklar är det du som konsument lägger i din matkasse vid dit dagliga inköp. Man har forskat i detta och kommit till att det är ca 16-25 artiklar i din matkasse och som om inte det heller skulle vara nog så hamnar även 7-12 % av dina egna inköp också på soptippen och det bara för att du sparat på dem för länge i ditt kylskåp och aldrig kom dig för att tillreda dem.

Det uppstår en följdfråga, vart hamnar alla dessa artiklar du aldrig använde eller köpte? Hamnar de på soptippen i sista hand? Högst antagligt och då börjar man i sitt stilla sinne undra; varför ett sådant överutbud på varor vi sällan eller aldrig köper? Jovisst -Vi är privilegierade kunna välja i detta stora utbud, men samtidigt så bortskämda och även kanske en aning blinda för den verklighet som omger oss. Morgondagens eller "framtidens mat" handlar inte om insekter, eller att sluta äta kött, det handlar om att ta ett individuellt, personligt ansvar och att vara ödmjuk inför det faktum att vi behöver inte detta stora utbud av matvaror. Vi måste börja äta klimatsmart, alltså säsongsbetonat, lokalodlat, närproducerat och kortrest.

Vi måste få ny lärdom i hur vi skall gå tillväga i våra inköp, hur vi undviker det stora slöseriet och framför allt hur vi lär oss att inte kasta mat, det är den nya framtiden, inte alla dessa insekter eller andra substitut. Vem skall vi så sätta detta ansvar på att lära oss veta hut ... och lära alla konsumenter välja den rätta vägen. Svaret är lika enkelt och betydelsefullt som det är komplicerat.

Vi kockar och producenter och framför allt alla ni konsulter, konsulenter, forskare, krögare, restaurangskolor och inte minst alla ni måltids och matkulturella ombudsmän har det övergripande ansvaret se till att det ärliga, egna och identitetsfulla måltidsskapandet och konsumenternas framtida inköp uppfyller alla dessa viktiga krav, då och först då uppnår vi en klimatsmart och klimatförändrande effekt, enkelt sagt kan man sammanfatta allt detta i ett enda mycket slagkraftigt ord, nämligen: KONSUMENTUPPLYSNING och det om något utmynnar i ett mål vi med stolthet kan beskriva som just "FRAMTIDENS MAT".

 Bon appetit

torsdag 13 juli 2017

Cajsa Warg och jag

"Man tager om man så hafva kan"
Anna Christina Warg, känd som Cajsa Warg, född 23 mars 1703 i Örebro har tillskrivits uttrycket. "Man tager vad man haver", men förekommer inte i hennes verk. I sin "Hjelpreda I Hushållningen för Unga Fruentimber", använder hon däremot formuleringar av typen att vissa ingredienser kan användas när "sådant är för hand" och "Man tager om man så hafva kan". PÅ den här tiden var den lokala råvaran, antingen från den egna köksträdgården eller från nästgårds ett oundvikligt måste. Fjärran "långresta" råvaror var endast förbehållna överklassen och det allra rikaste. I dag har vi alla tillgång till råvaror från jordens alla och mest avlägsna hörn och inget är mera så exklusivt att vi blir förvånade, däremot ser vi trots all denna iver över tillgången på långresta råvaror en ökande tendens till att den lokala råvaran verkar få en ny renässans och ord som KORTREST MAT, lokal produktion och närmat börjar höra till den nya trenden i gastronomi, och vackert så, för det är verkligen eftersträvansvärt.

Min Österbottniska sallad för 4 personer:


3-4 kokta nypotatisar
1 kokt morot
4 rädisor
1 st ny lök
½ gurka
1 stjälk rabarber
En handfull krispig egen gårdssallad 
3 msk råsaft av rabarber
1 dl vatten
1 msk ättika 
1 tsk pepparblandning, svart, rosè, grön och vitpeppar

1: Tag fram en stor skål, stor nog att blanda samman allting i.
2: Lägg i skålen rabarbersaften, ättika, vatten och pepparblandningen och rör om ordentligt.
3: klyfta den kokta potatisen och skiva den kokta moroten.
4: Skiva rädisorna tunt.
5: Dela gurkan i fyra avlånga stavar och skär bort det innersta innanmätet där fröna ligger så att endast det fasta gurk-köttet behålls. Detta görs för att gurkan inte skall "slöa" till sig.
6: Skala rabarberstjälken och strimla den tunt.
7: Skala och skär löken i tunna skivor.
-Blanda samman allting i skålen och låt det ligga och dra i minst en timme.
-Lyft därefter upp salladen ur marinaden och placera den på ett serveringsfat dekorerat med krasse-blad och blommor, några stjälkar av unga ärtskott samt blomskott och blommor om du har det.
-Salladen är en excellent följeslagare till stekt fisk eller grillad kyckling.

TA VARA PÅ DET LOKALA RÅVARORNA OCH GÖR NÅGOT EGET AV DEM, DET ÄR DE SOM GÖR MATEN INTRESSANT OCH GER DEN EN EGEN IDENTITET.

Bon appetit

måndag 3 juli 2017

Tack för maten ...


Tre små ord, på linje med; tack för i dag, ha en god och fin dag eller hur står det till... Vi har allesammans lärt oss denna fras främst för att vara hövliga men också för att visa tacksamhet. Men allting sker så fort nu för tiden, vi kastar i oss maten i flygande fläng och glömmer lätt bort dessa betydelsefulla tre små  ord.

Att tacka för maten är egentligen ett särnordisk bordsskick. Man hör sällan utländska gäster tacka för maten fören de reser sig från matbordet, de håller sällan eller aldrig "tack för maten tal" och enligt en fransk kollega, är det inte längre heller mera så vanligt med att säga; "Bon appétit" före måltiden i Frankrike.

"Visa respekt för måltiden, dyrka den, ha nöje av den. Ni kommer att många timmar i veckan, många veckor om året och många år av ert liv vara en lyckligare människa."
(William M. Thackeray)

Man kan på många olika sätt visa hövlighet vid bordet, man kan t.ex. intresserat fråga kocken/värden eller värdinnan om receptet, hur maten har blivit kryddad, om råvarorna och varifrån råvarorna kommit, det bevisar att du som gäst också varvar ner till ett långsammare tempo och faktiskt tar dig tid till att dryfta och diskutera vad det är du äter och hur det smakar.

Det finns så mycket att vara tacksam för, inte minst bör vi sända bönderna en varm tanke, de som står på och jobbar näst in till dygnets alla 24 timmar 7 dagar i veckan för att vi skall ha god mat på bordet. Jag har haft fördelen att besöka några småbruk under våren, den tid när allt ges nytt liv både på marken och i fähuset. Det är idylliskt och rörande att se små lamm, kalvar, grisungar och kycklingar i sina första levnadsveckor.

För alla de som dagligen jobbar bakom ett skrivbord är det säkert rent ut sagt lockande tänka sig tanken kunna göra något annat med sitt liv. Men när man sätter sig i bilen för att köra tillbaka in till staden tänker man, "hade jag verkligen orkat detta var eviga dag? Mjölka två gånger om dagen, mata dem, ge dem vatten, sända dem till slakt, så, ploga, harva, kratta, skörda och lagra och så försöka sälja varorna mina?" 

Jag hade inte klarat det, inte var eviga dag. Vi förväntar oss mycket av dem som skaffar oss maten; fiskaren som är ute i alla slags väder, bonden som konstant är på vakt, ysteri folket som rör och rör i grytorna, staplar, vrider och vänder på ostarna, det mesta av allt detta är handarbete som sker varje dag och det om någonting är något att tacka för, inte sant.

Ett stort tack också till alla de kreativa kockar som sätter sin inspiration och tillit i det att dessa handarbeten får ett stort och kärkommet välkomnade i restaurangernas kök och på matbordet. Inte bara tillbringar det timmar i köket för att testa ut råvarorna och nya, fantasifulla sätt att använda dem på, men det är också så otroligt generösa med att dela med sig av sin kunskap. Det är "PRIMETIME" för nordiska råvaror, använd dem, skörda dem, fiska dem och frys dem, sylta dem och torka dem, efter en ljus sommar kommer en lång mörkertid och allt vi fick i hus är värdefullt tillskott till en god måltid senare.

" Ingen konvention är löjligare än den som förbjuder tal om mat vid bordet ! Det vore lika jäkligt som att inte få tala om kärlek mellan lakan."
(Fritiof Nilsson Piraten)

Delar av inlägget är en översättning från den Norska tidskriften: Ren Mat.

Bon Appétit 

onsdag 31 maj 2017

Vianvang, en dröm och en verklighet. Mattempel för goda måltidsupplevelser i Joutunheimen.


Vianvang, ordet i fjällvärlden för den vackra blomman Fjälldrottning, Bergfru eller Saxifraga Cotyledon som den heter på latin. Vianvang är också namnet på ett mattempel, en gastronomisk pärleport eller mera jordnära sagt ett måltidens upplevelsecentrum skapat av en av Norges mest kända kockar, Arne Brimi. Och som han så förklarande själv beskriver det om sitt Vianvang, sin fjälldrottning: 

Draumen

Vianvang, det gamle og nålevande ordet i fjellet for Fjelldronning, Bergfrue, Saxifraga Cotyledon på latin om ein vil. Fjelldronninga mi vart til Vianvang, og er det framleis; – det var min draum, og vart til, og er min draum framleis. For ingenting kan stoppast, ikkje eingong i ein draum.

Draumen starta med det fyrste spadetaket i 1998, då Vianvang såg si gryning. Men Vianvang skal aldri verta heilt ferdig – draumen om noko nytt som kryssar meir enn eit tusenårs-sekiel skal alltid leva her, det evige innan matkunst frå det naturleg naturlege, det skal halda fram.

Draumen om å gjera noko heilt spesielt med eit måltid, for ei oppleving for kvar og ein einskild gjest. For ein gong som for fleire gonger, for noko å leva lenge på. Støtt skal det vera godt å hugsa å ha opplevd å ha vore her. Støtt skal det vera godt å lengta att til min del av dette landet. Støtt skal det vera godt å koma att.


Drömmen

Vianvang, det gamla och det nu levande ordet för en blomma vid namnet Fjälldrottning, Bergfrun eller Saxifraga Cotyledon. Fjälldrottningen min blev till  mitt Vianvang och är det framdeles;- det var min dröm, och är det än i denna dag. För ingenting kan stoppas inte ens en gång en dröm. 

Drömmen startade med ett spadtag i 1998, då Vianvang såg sin gryning, men Vianvang skall aldrig bli helt färdig- drömmen om något nytt som korsar mer en tusen års sekel  skall alltid leva här, det eviga innanför matkonst från det vad naturen naturligt ger skall leva fram här.

Drömmen om att göra någonting helt speciellt med en måltid och upplevelsen för varje enskild gäst, för såväl den som besöker mig en gång eller flera gånger skall det innebära att det får någonting att leva länge på. Det skall vara gott minnas att man varit här och fått uppleva någonting unikt, det skall vara lika gott och stadigt längta tillbaka till denna del av landet och ett nytt besök här på mitt Vianvang.

Min dröm som i många år varit den att få tillfället besöka Arne Brimis mattempel har äntligen gått i uppfyllelse. Jag har det privilegiet att genom mitt nuvarande jobb få stifta en ännu närmare bekantskap och en personlig kontakt till Arne Brimi och hans restaurang Vianvang, Vi har ett gemensamt intresse i ett projekt Arne startat upp för barn i barnträdgårdar över hela Norge. Projektet heter "ett Godt måltid" En god måltid och går ut på att lära barn och föräldrar men främst barnen att en god måltid innebär goda råvaror lagade med ödmjukhet och tolerans, mat med mervärde som samtidigt skapar det rätta förutsättningarna för barnen att börja tycka om all slags mat, man kan nog med fog säga att detta är Sapere metodikens grunder som Arne genom sitt " ett godt måltid" genomför. 
Till sist så vill jag nämna att Arne Brimi var den första Norska kocken som deltog i Bocuse d`Or 1987, den prestigetyngsta kocktävling som finns på detta jordklot, man kan säga att det är kockarnas olympiad. Han är en stor förebild för många och speciellt alla Norska kockar och så även för mig. Tack Arne för en i alla avseenden otroligt fantastisk matupplevelse hos dig på Vianvang, detta lär inte vara det sista besöket, det kan jag med stolthet och all säkerhet intyga. Tack Arne Brimi och alla ni andra som gjorde denna dag till en oförglömlig dag.





























Bon appetit